Så här är det... Jag är 34 år enligt mitt körkort, men blir ändå aldrig äldre än 25 - även om jag alltsom oftast känner mig som 63 nu.
Jag har varit gift en gång, fick då två underbara barn, skilde mig och strulade under ett par års tid. Precis som sig bör.
Sen hittade jag den rätta igen. Visste att Rocky var "the one" redan innan jag ens träffat honom, vi kunde prata om allt, och drogs - trots att vi inte "borde" - oåterkallerligt till varandra. Vilda Webben är trots allt värd en stjärna i himlen!

Tänkte (innan jag träffade honom IRL) att "nåt fel måste det ju vara på karluschlingen, så det är säkert helt ofarligt att träffa honom".

Men såhär, nu efter ett år, har jag fortfarande inte hittat nåt fel på honom, och vet att jag vill leva resten av mitt liv med den mannen.
Nu har det ju inte velat sig bättre att under året med honom har livet även gått åt "fel håll", allt har inte varit positivt. Pusslandet i livet, med skiftjobb, barn på deltid, övrig familj och vänner - har gjort att jag inte pallat vara den jag vill vara.

Min envishet är känd, och jag inser det mer än någonsin själv oxå - att jag faktiskt kunnat förhindra det här själv, om jag bara tillåtit mig själv att se "signalerna". Men nu är det som det är.

Och... trots att jag bara är 25 *ler*, så har den ena åkomman efter den andra smugit sig på mig. Nu senast igår.

Plötsligt verkade det som att mitt högra knä inte riktigt ville vara med?! Började få ont och haltade, förstod inte varför? Gick och lade mig igårkväll - ojade mig lite över sitt knä, och tänkte att "är det inte det ena, så är det det andra" - somnade - och vaknade vid fyrahugget och kunde absolut inte räta ut benet? Det satt fast i 40 graders vinkel?! Låg och hade ajaj och försökte hitta nån ställning som gick att sova i, men plötsligt ville jag ju inget annat än ligga med raka ben!!!

Lyckades dock somna om, och vaknade efter en stund igen, och var kissnödig. Vänlte mig ur sängen och föll ihop i en hög på golvet, knät bar helt enkelt inte. Började fnittra där på golvet, allt ajaj till trots... såg mig själv framför mig, reste mig och studsade ut i badrummet på ett ben.
Studsade på samma sätt och väckte barnen i morse, och de bara asflabbade åt mig (samtidigt som de tyckte synd om lilla mamsen). Väckte senare Rocky, som oxå började flina åt mig och sa "sådär kan du ju inte se ut"! Han ordinerade ett varmt bad för att mjuka upp lederna, vilket jag ska ta så snart jag sänt iväg det här. Varmt, och med bubblor!!!
Så... här sitter jag nu - ung och fräsch, men trött och med några gråa hårstrån - med ett knä i 40 graders vinkel, och undrar vad dagen mer ska komma att erbjuda?

Humöret är dock på topp dock idag, och jag kan verkligen inget annat än flina åt mig själv.
Jag har inte sett "Miffo" och vet inte alls vad det innebär att vara ett sånt - but I sure do feel like one :)

Och bara för att riktigt påtala hur lite man faktiskt kan påverka sin kropp, bjuder jag på ett experiment att utföra. Jag gillar det inte, eftersom jag inte gillar att inte ha full pejl. Nåväl:
Sitt på din stol och rör din högerfot i en cirkulär, medurs rörelse, samtidigt som du med höger hand tecknar siffran 6 i luften. Vad händer? Jo, foten börjar cirkulera åt det andra hållet av sig själv!
Annoying!!!