Energi föder energi
heter det, och det är ju så sant som det är sagt. Men var kommer energin ifrån, då när man inte haft ett uns av den på länge och plötsligt vaknar en morgon, fylld av den?

Mitt liv har vänt. Helt klart. Har de senaste veckorna på det stora hela mått bra! Visst, tröttheten finns där och lurar hela tiden, virrigheten likaså... jag sover lite middag varje dag nu för tiden, behöver det - men allmänt har jag mått mycket bättre än på månader! Jag vill plötsligt göra saker igen, och får även saker gjorda lite då och då oxå.

Jag har ork, tid och lust att vara den mamma jag tycker jag vill vara mot mina barn - har börjat få tillbaks lite tålamod och tycker det är kul att göra saker med di sma. Jag har i övrigt bakat både bröd och bullar, pysslat och målat hemma, och samtidigt gjort lite planer för den närmsta framtiden, något jag inte gjort på länge.

Jag har bestämt att jag ska hänga med turlaget på jobbet ut och käka, ska ha hem lite folk den 25:e på prataskitochdrickavin-kväll. Vi ska ha tjejkväll hos en av mina kollegor i november, jag har tänkt gå. Min syster fyller 30 snart, och jag har nog tänkt gå på festen. Allt detta med förbehållet att jag stannar hemma om jag har en skruttdag eller inte orkar. Dagsformen får avgöra. Men jag har tackat ja för att jag vill och känner för det.

Jag har strosat på stan i helgen, ska göra det igen idag med mamma och syster... och det känns skönt. Jag känner mig glad, belåten, och för första gången sen jag brakade ihop att livet är rätt trevligt ändå!

Antar att jag kommer att få bakslag... men nu vet jag att jag kommer att nå toppen igen, så småningom (det är ingen brådska), och på kuppen bli en klokare variant av mitt forna jag.
Jag har en liten, liten gnista igen! I'm alive!