Småchockad och förvirrad rantade jag efter föregående inlägg runt i lägenheten, kände att jag var tvungen att prata med någon som "kan" det här med eld... vad kunde hända... ligger nåt och pyr nånstans..?

Och jag var plötsligt ilsk på mig själv, riktigt förbaskad!
Jag vet ju hur man släcker en spisbrand! Jag vet ju att man absolut inte ska hälla vatten på, eftersom fett "exploderar" då. Jag har ju till och med tränat på att släcka bränder av olika slag! Jag kan! Jag vet! Och ändå - totalt hjärnsläpp.

Nåja. Slog 112.
- SOS Alarm, Carina.
- Hej Carina, det var Anna, Anna på LKC...
- Nämen heeej Anna, det var länge sen, vad är det som hänt?
Jag har ju daglig kontakt med SOS via jobbet, känner de däringa människorna...
- Nja, det är inget akut NU, men jag skulle behöva prata med nån brandingenjör eller nåt. Jag har halvt om halvt eldat upp mitt kök... men jag har släckt det nu, och det är ingen fara. Lite orolig bara.
- Ojdå. Men du är inte skadad? Har du andats in mycket rök?
Eh? DET hade jag inte tänkt på? Hade jag det?
- Nej, det tror jag inte, det luktar inte särskilt starkt... tror jag?

Nåväl. Pratade vidare med Carina ett bra tag, och jag måste säga att hon är jävligt proffissionell. Bara med sitt sätt att prata, lugnt och metodiskt och samtidigt på nåt vis vara gamla vanliga busiga Carina, så fick hon mig mycket lugnare.
Och jag fick till sist prata med en brandmästare också, som lugnade mig ytterligare och sa att det säkert inte var någon fara, eftersom hyreshus idag är rustade si och så. Men han skulle skicka ut brandingenjören för att titta, för säkerhets skull.

Så idag har vi haft besök av en brandman, till barnens stora förtjusning.
En brandman som berättade att han gjort exakt samma sak, hemma i sitt eget kök. En brandman som förklarade hur min typ av fläkt är uppbyggd, och därmed tog bort den sista oron i kroppen också.

Mest av allt tyckte han dock att jag haft en otrolig tur, som inte bränt mig ordentligt, eftersom lågan slog upp såpass ordentligt som den gjorde - vilket syns på mina köksluckor. Fast det går bort! Testade nyss, och det blir rent och fint, även om det fortfarande luktar.

Nu är det lugnt och fridfullt. Det vädras i korsdrag i hela lägenheten, kallt som satan, men det luktar inte farligt alls härinne.
Men fy fan så illa det kunde ha gått. Ibland är "han därnere" på semester. Tur.

Undrar om R verkligen vågar flytta ihop med mig?
Knappt jag törs bo med mig själv, ju...

Sitter här med hjärtklappning och funderar på hur livsfarlig jag är för mig själv och min omgivning egentligen... tack och lov gick det bra denna gång...

Virrig är ett lindrigt ord för vad jag är???

Satte på plattan för en stund sen, la i en klick margarin (skulle göra sås) och gick ut ur köket för att sätta på centrifugeringen till tvättmaskinen.
Därefter fastnade jag vid datorn - laddar hem musik i lugnan ro.
Plattan hade jag alldeles glömt.

Dottern vrålar plötsligt:
- Mamma, det brinner!!

Jag far med en jädra fart ut i köket, och det är stora lågor som far ur kastrullen!
Barnen skrek, jag skrek - och fick tag i kastrullen och visste plötsligt inte hur i helvete jag skulle släcka elden!??!
Så vad gör jag? Jo, jag spolar vatten på eländet - vilket ju resulterar i att en jättelåga slår upp - men till slut slocknar det i alla fall.

Så nu har vi en stor sotrand över köksskåpen, som jag är tveksam till om den går bort.
Men det är oxå det enda menet - om man bortser från en liten blåsa på handen... och hjärtklappning :o(

Nån som vet vad som hänt om lågorna slagit upp i fläkten (som var på)? Det var nära... men jag tror inte de nådde ända upp.

*tankarna irrar*