Alla inlägg under mars 2004

Av Birdie - 13 mars 2004 12:00


Mamman och pappan har två döttrar tillsammans, de separerar, och några år senare har de båda nya förhållanden. Barnen bor mest hos sin mor, på grund av att hon är hemma om dagarna, och är hos sin far varannan helg. Ganska klassiskt.

Mamman är en bra mamma på det stora hela, barnen är hela och rena och lever oftast ett lugnt liv.
Men mamman mår också psykiskt dåligt, och väjer inte för att föra över sin ångest på sina barn - om det är det som krävs för att hon ska få sin vilja igenom - och detta märks tydligt på barnen emellanåt.

Den äldsta dottern vill bo mer hos sin pappa, och han blir förstås jätteglad och välkomnar detta med öppen famn. Men... när hon säger det till sin mor, säger mamman att "då står jag inte ut, då vet jag inte vad jag gör, då tar jag nog livet av mig".¨
Det stora barnet blir rädd, och lägger utan kamp ner sin önskan och egen vilja. Hon har åldern inne att lagligen själv få bestämma över var hon ska bo, men törs inte orda mer om saken, hon vill ju inte göra mamman ledsen. "Tänk om... och då är det mitt fel?!"
Folk som känner båda föräldrarna, ser att dottern är en öppen, glad och sprudlande tjej när hon är hos sin far - hos sin mamma är hon inbunden och försiktig.

Den lilla dottern går i förskolan, och är av en annan kaliber. Hon tar inte åt sig, men förstår heller inte mammans manipulationer, och är därmed ganska lätt att få dit man vill.

Mamman märker att äldsta dottern är "på väg bort", och försöker därmed knyta lillstumpan åt sig, genom att med ledande frågor och kommentarer, få den lilla att vilja stanna hos henne även de helger hon skulle varit hos sin far.
Mamman säger att pappan blivit konstig, att han inte har tid med sina barn. Lillan funderar, säger nej.
Då säger mamman: "jomen, han bryr sig ju mer om sin tjej än om er, så är det ju. Och visst har vi det väl mysigt här, du och jag och storasyster?" Lillan funderar, och säger: jo.
Mamman säger: "jag blir så ensam utan dig, kan du inte stanna här nästa helg, istället för att åka till pappa?"
Lillan nickar, och får sen order av mamman att "själv säga det till sin pappa när han kommer" - eftersom mamman och pappan haft våldsamma diskussioner om sånt här förut. Nu är ju mamma "oskyldig", det är ju Lillan som inte vill.

Pappan kommer. Lillan säger vad "hon" har på hjärtat.
Pappan blir vansinnig, men vill inte ställa till med en scen inför barnen, så han visar det inte mer än genom en skarp blick till barnens mor. Senast för ett par veckor sedan hade de en diskussion om att det faktiskt är mammans skyldighet att se till att barnen tycker det är OK att åka till honom, att det rentav ska bli kul. Dessutom har de haft en diskussion om diverse osanna anklagelser mamman kommit med gentemot pappan och hans nya familj - att de inte skulle sköta om tjejerna de helger de är där etc. Pappan säger att det blir familjerätten nästa, blir det enklare så?

Pappan åker hem utan yngsta dottern, med är endast den äldsta. De försöker ha en mysig helg, trots att irritationen är hög.
Det här är bara ett exempel, av många. Hur kan man hjälpa de här barnen..? Vad göra?


ANNONS
Av Birdie - 10 mars 2004 18:34



Fr.o.m måndag kommer jag - på nåder - att få gå upp på halvtid.
Läkaren har satt ordentlig press på min arbetsgivare, genom att skriva många "om och men" i sjukintyget; hur det måste fungera för att jag ska kunna vara kvar där jag är idag.

Känns bra, men det är ju en ökning på 100%, så lite osäkert är det ändå.
Världens bästa läkare sa dessutom, att om jag på minsta lilla sätt känner att jag inte pallar, så ska jag på eget bevåg stanna hemma, så löser han och jag det i efterhand.

Fungerar inte det här nu, så ska vi göra om det till arbetsträning istället - och nog BORDE väl myndigheten tycka det är bättre att jag är friskskriven, och alltså åtgärda det som krävs för att det ska fungera..?

Blir nog bra.

För övrigt har här inte hänt så mycket... har jobbat idag, och sedan träffat en gammal kompis, som efter tio års längtande nu äntligen ska bli mamma! Vi lunchade, promenerade lite - och hade fyra kisspausar på 2½ timme. Hade glömt att det kunde vara så när man var gravid ;o)

Och ikväll blir det SVT1 kl. 21:00 - Ulla-Carin Lindquist berättar om sin ALS. En av pappas bästa vänner gick bort i den sjukdomen för ett par år sen... nåt så fruktansvärt... måste se, även om jag vet att det slutar i tårar.


ANNONS
Av Birdie - 3 mars 2004 12:59


MSN-konversation nyss:


Ricky säger:
*pussar massor*
Jag vill hem och mura badkar...tror jag ska smita på "kundbesök" vid 16-tiden. ;)

Birdie säger:
Tycker jag du gör rätt i. Men... med din jäkla kropp??? (Som jag för övrigt bara älskar ;)) Och apropå det har jag dagbokat på QS idag. *frustrerad* Det känns som att jag AAAALDRIG får bli sambo (sa hon som en barnrumpa)

Ricky säger:
Jo. Och vaddå int esambo? Säg upp lägenheten dårå.
Och sätt lite PRESS på mig. ;)

Birdie säger:
=)
Men... jamen du har ju OOOOONT?!?!!

Ricky säger:
Teater ;)

Birdie säger:
Tss. Tror jag inte, när kroppen ser ut som ett S. Eller ett Z. Valfritt ;)

Ricky säger:
Du veeeeet ju inte hur du ska göra. ;)

Birdie säger:
Hur ska jag göra då?

Ricky säger:
Säg upp lägenheten så är det väl bara att flytta ut om 3 månader?
eller?

Birdie säger:
Ja. Men har vi ett BADRUM då... har barnen plats?

Ricky säger:
Det måste väl lösas?

[Och här emellan följde lite annat... och några minuter senare:]


Birdie säger:
Dåså. Säger upp. NU, idag. Basåruvet. Och då finns det ingen återvändo.

Ricky säger:
*Brrrr*

Birdie säger:
:(

Ricky säger:
;) ;) ;)


Birdie säger:
BLir ju OROLIG, jue...

Ricky säger:
Fjant.

Birdie säger:
Tvivlar du?

Ricky säger:
Inte ett dugg!!! (k)

Birdie säger:
Dåså =) Då sätter vi fart.

Ricky säger:
Ajaaa, min fart duger väl? :P

Birdie säger:
*eh*(no comments)



//Birdie - med uppsagd lägenhet =) !!!!

Av Birdie - 3 mars 2004 11:26


Till Dig däruppe:

Nu har han gått i två månader med sin jädra ishias och annat trams, Älskling R - och då kan man inte bygga, riva, slita eller renovera särskilt effektivt.
Jag tycker så SYND om honom - både för att han har ont och för att han blir frustrerad över att inget kunna göra. Och samtidigt blir jag själv otroligt frustrerad över att inget händer...

När i håvete ska vi kunna jobba med Kojslottet så det blir inflyttningsklart..? Nu har ju jag oxå plötsligt fått problem med ryggen? Vi tycker det är KUL att fixa och dona. Vi vill bli klara, varför får vi inte bli det..? Måste du sätta käppar i hjulen?
Det känns som att vi ALDRIG kommer att bli färdiga så att vi kan flytta... (sa hon som en barnrumpa).

I juni blir det ett år sen vi bestämde att vi skulle flytta ihop. Vi "skulle bara" först. Siktet var från början inställt på juletid, sen till sommaren. Nu vete sjutton.
Lillebror skulle komma och dra elen åt oss nästa helg, men eftersom vi inte hunnit så långt som krävs, så sket det sig.

Solen värmer min tomma balkong. Jag kan inte utnyttja eller ens njuta av det, på grund av att mina utemöbler för länge sedan flyttat till Kojslottet. Jag skulle ju "snart" följa dem?

Väggarna i lägenheten anfaller, jag vill härifrån!
It sucks!!!

Kan Du börja med att göra R hel och frisk, please, så vi åtminstone har en ärlig chans att hinna... om inte till sommaren, så åtminstone UNDER den?


Presentation

Omröstning

Har du, enligt din egen definition, varit otrogen mot någon partner du haft?
 Ja, flera gånger
 Ja, en gång
 Nej, aldrig

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2004 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ BiRDiES PLACE med Blogkeen
Följ BiRDiES PLACE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se