Alla inlägg den 13 mars 2004

Av Birdie - 13 mars 2004 12:00


Mamman och pappan har två döttrar tillsammans, de separerar, och några år senare har de båda nya förhållanden. Barnen bor mest hos sin mor, på grund av att hon är hemma om dagarna, och är hos sin far varannan helg. Ganska klassiskt.

Mamman är en bra mamma på det stora hela, barnen är hela och rena och lever oftast ett lugnt liv.
Men mamman mår också psykiskt dåligt, och väjer inte för att föra över sin ångest på sina barn - om det är det som krävs för att hon ska få sin vilja igenom - och detta märks tydligt på barnen emellanåt.

Den äldsta dottern vill bo mer hos sin pappa, och han blir förstås jätteglad och välkomnar detta med öppen famn. Men... när hon säger det till sin mor, säger mamman att "då står jag inte ut, då vet jag inte vad jag gör, då tar jag nog livet av mig".¨
Det stora barnet blir rädd, och lägger utan kamp ner sin önskan och egen vilja. Hon har åldern inne att lagligen själv få bestämma över var hon ska bo, men törs inte orda mer om saken, hon vill ju inte göra mamman ledsen. "Tänk om... och då är det mitt fel?!"
Folk som känner båda föräldrarna, ser att dottern är en öppen, glad och sprudlande tjej när hon är hos sin far - hos sin mamma är hon inbunden och försiktig.

Den lilla dottern går i förskolan, och är av en annan kaliber. Hon tar inte åt sig, men förstår heller inte mammans manipulationer, och är därmed ganska lätt att få dit man vill.

Mamman märker att äldsta dottern är "på väg bort", och försöker därmed knyta lillstumpan åt sig, genom att med ledande frågor och kommentarer, få den lilla att vilja stanna hos henne även de helger hon skulle varit hos sin far.
Mamman säger att pappan blivit konstig, att han inte har tid med sina barn. Lillan funderar, säger nej.
Då säger mamman: "jomen, han bryr sig ju mer om sin tjej än om er, så är det ju. Och visst har vi det väl mysigt här, du och jag och storasyster?" Lillan funderar, och säger: jo.
Mamman säger: "jag blir så ensam utan dig, kan du inte stanna här nästa helg, istället för att åka till pappa?"
Lillan nickar, och får sen order av mamman att "själv säga det till sin pappa när han kommer" - eftersom mamman och pappan haft våldsamma diskussioner om sånt här förut. Nu är ju mamma "oskyldig", det är ju Lillan som inte vill.

Pappan kommer. Lillan säger vad "hon" har på hjärtat.
Pappan blir vansinnig, men vill inte ställa till med en scen inför barnen, så han visar det inte mer än genom en skarp blick till barnens mor. Senast för ett par veckor sedan hade de en diskussion om att det faktiskt är mammans skyldighet att se till att barnen tycker det är OK att åka till honom, att det rentav ska bli kul. Dessutom har de haft en diskussion om diverse osanna anklagelser mamman kommit med gentemot pappan och hans nya familj - att de inte skulle sköta om tjejerna de helger de är där etc. Pappan säger att det blir familjerätten nästa, blir det enklare så?

Pappan åker hem utan yngsta dottern, med är endast den äldsta. De försöker ha en mysig helg, trots att irritationen är hög.
Det här är bara ett exempel, av många. Hur kan man hjälpa de här barnen..? Vad göra?


Presentation

Omröstning

Har du, enligt din egen definition, varit otrogen mot någon partner du haft?
 Ja, flera gånger
 Ja, en gång
 Nej, aldrig

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2004 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards