Jag mår inte bra.

Jag otrivs, och den senaste veckan har känslan bara vuxit sig starkare, och den står mig upp i halsen. Har kort stubin, blir irriterad på det mesta mest hela tiden. Småsaker blir stora, fokus läggs på fel saker.

Ska det vara värt att leva ett så osmidigt liv som jag och barnen de facto gör (de har 3½ mil till "resten av sitt liv", dvs skola, kompisar, träningar etc - med pendling och minutiös planering som följd) så MÅSTE vi ha en oas att komma hem till. Det måste helt enkelt vara värt mödan.

Vi behöver ett ställe där vi kan tanka själslig kraft, ett färdigt hem, där var sak har sin plats, där det inte står bråte i varje hörn. Ett ställe där jag möts av värme och kärlek och känner mig uppskattad för det jag faktiskt är och gör, ett ställe där varje ledig stund inte innebär jobb/renovering/måsten.

Jag behöver HARMONI i mitt liv.

Är så less på byggarbetsplatsen här hemma att jag nästan spyr. I över tre år har jag levt på det här sättet. Det är verkligen inget för en pedant som birdie... :(

Det går framåt - och blir jättefint - men det går på tok för sakta.

Älskade Sambo "är van" och ser inte skiten, mår inte dåligt av den - och förstår mig heller inte därför.

Svärmor berättade att hon levt likadant med Sambons far. I flera år hade de inget vardagsrum, för det var "under renovering". ALDRIG, säger jag bara... 

Undrar om det där med särbo är en så jävla dum idé, trots allt? 

 

Sofie

31 juli 2007 14:52

*styrkekram*

 

Din kära syster - igen

31 juli 2007 21:56

Ja, du... Det där med pendlingen tänkte du ju fram och tillbaka på INNAN du tog steget dit, men som sagt - INGEN trodde väl att det skulle ta sån TID att få ordning på plejset. JAG förstår dig. D förstår dig. Det är faktiskt bara DU som kan avgöra om det är värt det eller inte. Saken är den att det är ju inte så kul att flytta heller, men NÅT måste göras. DU måste få må bra. Livet är för kort för nåt annat - speciellt när man vet vari "felet" ligger. Älskar dig och ger dig kärlek och styrka genom lite sladdar och ett tangentbord...

 

craffe

3 augusti 2007 11:20

Sätt dig ned med honom o förklara hur du känner, släpp inte iväg honom förrän du är säker på att han förstår.
Bara för att man inte ser problemet själv så måste man kunna sätta sig in i andras.

Kram

http://www.craffe.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hemma igen ;) Hänvisar återigen till min ordinarie blogg.   Birdie *surfar vidare* ...

12 år senare: Tabarca är inte MYSIGT längre :-( En jättebesvikelse. Superexploaterat, dyrt o rentav förstört. Vår oas finns inte mer... den lilla söta stranden med den primitiva baren 'is no more' - istället finns en 300-meters grusplaya med mängder ...

Idag är det lite mer vågor, till barnens stora förtjusning :-D Härligt härligt, men farligt, farligt..! ...

Dagens glädjebesked: MsGarbo har fått en liten kille! :-) Grattis från oss här nere. Idag har vi gjort ungefär nada, bara njutit av sånt bilden visar. Fotomodellen på bilden är dock en okänd, ofrivillig, sådan. Nu väntar fotboll, Sverige-Ryssland! ...

Livet på en pinne - kvällsutsikt från vår altan. Gaspacho o grillat, plus sangria nu ikväll = funkar ;-) Vädret? Tja, 31 grader i skuggan gör att man är glad att havet är skapligt nära - även om det inte är SÅ strandnära som det stod i husannonsen.....