Det där "tjejfenomenet" jag skrev om i en tidigare blogg är inte alltid ett problem.

I helgen har E, på totalt två dygn, spenderat 27 timmar i stallet - tillsammans med två(!) tjejkompisar :o)

De har både kört och ridit, i flera omgångar, plus sovit i sovsäck på höskullen i stallet. *myspys*

Det är en trött (men lycklig) dotter jag jag här hemma nu... sittandes vid Equippa, letandes foderhäst. Hennes två kompisar har nämligen varsin sådan, och vi har länge varit inne på att skaffa en, vi med.

Nu har ju livet varit lite turbulent, men så snart det lugnat ner sig lite, så... (och det har det f.ö redan gjort - bara man fattat ett beslut känns allt bättre).

Idag spelar sonen A höstens första fotbollsmatch. Direkt då han klev ur sängen skuttade han i matchkläderna och "beordrade" Sambon att klippa gräset vid hans fotbollsmål - så att han kan träna. ;o)

Jag ska med andra ord sitta i regnrusket och glutta på fotboll i eftermiddag.

Tänk att det kan vara så mysigt ändå?! Att se glädjen i sina barns ögon är allt man behöver för att det ska vara värt det.

Birdie