Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så.

Alf Henriksson

Lite självinsikt har jag ju ändå. Blev riktigt full i skratt när jag läste det där nu ikväll, med tanke på min ilska i morse.

Det påminner dessutom grymt mycket om Älsklings SMS i förmiddags, då jag skällt klart på honom: "Puuuss - så upprörd över värdsliga ting? Tänk på alla svältande barn istället ;)"

åt jag sju sortes kakor med Tjockissyster & hennes sambo igår eftermiddag då de kom på besök - det var gott och som vanligt himla mysigt.

Vi får väl se om den fina(nåja) presenten hon fick med sig hem hjälper förlossningsarbetet att komma igång. *s*

Den lär inte skada, i alla fall.

Sedan GOLFADE jag, för första gången på sisådär fyra år - DET var kul!!!

Att nybörjar-Sajja var minst lika bra som jag säger väl en del iofs.

Och då menar jag såklart att hon har en jäkla talang för det där. ;o)

Det är lustigt att nåt man är så dålig på kan vara så kul ändå?

Nu är det sjätte gången jag skriver om den här bloggen, vilket även gjort att jag ändrade rubriken från Småirriterad till Irriterad. Har hållt på sen åtta, och sakta skriver jag inte.

Är hänvisad till en bärbar Windowsdator idag, och plötsligt har min text bara försvunnit?! Sånt händer aldrig i Linux... *håller med Sambon*

(Nu trycker jag ctrl+A och ctrl+C ofta, så behöver jag inte skriva om så mycket nästa gång i alla fall. *morra*)

Idag hade jag tänkt ha en skön sovmorgon, eftersom jag gått upp 05:30 i en veckas tid då jag haft barnen - och idag börjar jag inte jobba förrän 15.

Men... det där med sovmorgon sket sig, kan man lugnt säga.

För det första ringde väckarklockan i barnrummet intill kl 05:30. Barnen är hos sin pappa sedan igår eftermiddag.

För det andra ramlade småpengar ner på golvet och väckte mig igen när Sambon gick upp vid 06:15. Kyssen jag fick då gottgjorde det misstaget ;)

Men för det tredje ringde hans andra väckarklocka klockan 08:00 - när han redan varit hemifrån i 1,5 timme?!

Varför är det bara jag som noga aktar mig för att inte väcka andra, när jag ska upp tidigt men inte de? Varför visar jag hänsyn över huvud taget? Varför ställer jag upp, gör mig till och fixar och donar?

Varför städade jag hela huset grundligt igår, det är så rent det bara kan bli i byggröran? Varför dukade jag fint, varför fixade jag mat (bara-att-värma) till Sambon som kom hem sent efter en hojtur, när köksbänken nu ser ut som ett bombnedslag?

Där står en ölburk (full med äckliga bananflugor), gårdagens tallrik/bestick/glas/kaffekopp. Det hade väl bara varit att ställa ner i diskmaskinen, som jag (som vanligt) också plockade ur igår?

På bänken ligger även lite annat smått och gott, som en uppfläkt tidning, ett reklamblad och även handduken (vårt ständiga diskussionsämne - varför hänger han inte upp den på kroken istället för att hänga den över en stolsrygg eller lägga den på bänken)?

Så trött jag blir på sånt här?

Birdie, kort och gott