Ikväll är jag lite nostalgisk; jag minns de tjocka benen och den lullande, halvspringande, gångstilen som barnen hade då de var små. I januari blir det 13 år sedan jag blev mamma första gången... och nästa fredag är det 10 år sen jag blev tvåbarnsmor.

Jag minns när älsklingarna var små som ärtor, när jag och exmaken låg i sängen med dem mellan oss och bara TITTADE.. . förundrat, hänfört... så PERFEKTA, och skapade av OSS?!

Att det kan bli så mycket av så litet?

Och att nåt så litet kan kännas så stort?

På ett sätt känns det ju som att det var igår, och samtidigt har ju så mycket hänt sen dess, de börjar bli stora nu, mina hjärtegull till underverk. Några tjocka ben har inte funnits på länge, båda barnen är långa och smala... och söta/vackra på ett annat sätt än som bebisar.

Var ålder har sin charm, det är faktiskt lika sant som det är sagt! *älskar*

Jag kan väl bara få klaga på att tiden går lite för fort..? ;)

Men... just nu får jag ju uppleva babylyckan igen - att bli moster är såååå mysigt!
Idag har underverket Neo (redan 12 dagar!) varit hemma hos oss för första gången - jag har pussat på bebis & syster hela eftermiddagen.

Långpromenad i duggregn är inte så tokigt, när man har rätt kläder (eller huuuur, Systeryster, ullkappa och mockastövlar är finfint i regn - och i synnerhet när man "genar" på steniga grusvägar? ;o)) och lille Neo har fått magmassage, känna på lantluften och förhoppningsvis fått må supergott, han också. Nöjdare bebis får man leta efter (trots lite magknip just idag), och en lyckligare syster finns inte på denna jord, tror jag!

Hoppas Thaigrytan jag bjöd på inte var för stark för lillsnutten nu, bara...

Ikväll har jag & Älskling varit ute och ätit, och sen lade vi oss i soffan och skulle se film och mysa. Båda somnade dock som stockar... *s*

Jag vaknade till för nån timme/två sen, Älskling vaknade precis nyss, och tassar nu sömndrucket uppför trappan.

Tror jag ska hänga på.

Ledig dag i morgon också, sen väntar jobb hela helgen.

Kram & natti.