Ikväll är jag lite nostalgisk; jag minns de tjocka benen och den lullande, halvspringande, gångstilen som barnen hade då de var små. I januari blir det 13 år sedan jag blev mamma första gången... och nästa fredag är det 10 år sen jag blev tvåbarnsmor.

Jag minns när älsklingarna var små som ärtor, när jag och exmaken låg i sängen med dem mellan oss och bara TITTADE.. . förundrat, hänfört... så PERFEKTA, och skapade av OSS?!

Att det kan bli så mycket av så litet?

Och att nåt så litet kan kännas så stort?

På ett sätt känns det ju som att det var igår, och samtidigt har ju så mycket hänt sen dess, de börjar bli stora nu, mina hjärtegull till underverk. Några tjocka ben har inte funnits på länge, båda barnen är långa och smala... och söta/vackra på ett annat sätt än som bebisar.

Var ålder har sin charm, det är faktiskt lika sant som det är sagt! *älskar*

Jag kan väl bara få klaga på att tiden går lite för fort..? ;)

Men... just nu får jag ju uppleva babylyckan igen - att bli moster är såååå mysigt!
Idag har underverket Neo (redan 12 dagar!) varit hemma hos oss för första gången - jag har pussat på bebis & syster hela eftermiddagen.

Långpromenad i duggregn är inte så tokigt, när man har rätt kläder (eller huuuur, Systeryster, ullkappa och mockastövlar är finfint i regn - och i synnerhet när man "genar" på steniga grusvägar? ;o)) och lille Neo har fått magmassage, känna på lantluften och förhoppningsvis fått må supergott, han också. Nöjdare bebis får man leta efter (trots lite magknip just idag), och en lyckligare syster finns inte på denna jord, tror jag!

Hoppas Thaigrytan jag bjöd på inte var för stark för lillsnutten nu, bara...

Ikväll har jag & Älskling varit ute och ätit, och sen lade vi oss i soffan och skulle se film och mysa. Båda somnade dock som stockar... *s*

Jag vaknade till för nån timme/två sen, Älskling vaknade precis nyss, och tassar nu sömndrucket uppför trappan.

Tror jag ska hänga på.

Ledig dag i morgon också, sen väntar jobb hela helgen.

Kram & natti.

 

Eleonora

21 september 2007 10:03

Så rart du skriver om dina barn. Och underbart är det när dom blir lite större, stora och störst!! Alla åldrar sin charm som du säger. Härligt att kunna resonera och diskutera med sina barn. Min son är nu så lååång att jag känner mig som en krympling bredvid honom. Jag 160 - han 1.85 Så kan det gå. Trevlig helg och kram

 

Birdie

21 september 2007 11:16

Eleonora, vet du att min mamma har samma "problem", hon är 163 cm lång och både jag & syrran NÄSTAN 180 ;o)
Och barnen ÄR verkligen det bästa som finns på denna jord... ibland blir jag rädd för mina känslor, de är så starka. Det sägs att barnen är beroende av oss vuxna, men vi är ta mig tusan minst lika beroende av dem...
Kram till dig oxå! Ha en skön helg...

http://www.birdie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hemma igen ;) Hänvisar återigen till min ordinarie blogg.   Birdie *surfar vidare* ...

12 år senare: Tabarca är inte MYSIGT längre :-( En jättebesvikelse. Superexploaterat, dyrt o rentav förstört. Vår oas finns inte mer... den lilla söta stranden med den primitiva baren 'is no more' - istället finns en 300-meters grusplaya med mängder ...

Idag är det lite mer vågor, till barnens stora förtjusning :-D Härligt härligt, men farligt, farligt..! ...

Dagens glädjebesked: MsGarbo har fått en liten kille! :-) Grattis från oss här nere. Idag har vi gjort ungefär nada, bara njutit av sånt bilden visar. Fotomodellen på bilden är dock en okänd, ofrivillig, sådan. Nu väntar fotboll, Sverige-Ryssland! ...

Livet på en pinne - kvällsutsikt från vår altan. Gaspacho o grillat, plus sangria nu ikväll = funkar ;-) Vädret? Tja, 31 grader i skuggan gör att man är glad att havet är skapligt nära - även om det inte är SÅ strandnära som det stod i husannonsen.....