härikring verkar ha fått fnatt idag.

Och nu pratar jag inte lodjur och vildsvin, utan fjärilar och fåglar.

Ligger hemma och är sjuk.

Har den bärbara datorn i knät och har i snart tre timmars tid haft sällskap av en vacker fjäril, som envist ska sitta på mina händer?

Den flyger små turer, men kommer genast tillbaks - och sätter sig på mina händer, eller på mitt bröst. Den har suttit såpass stilla, att jag till och med fått ta bort skräp som satt fast på vingen.

Gick nyss upp på toaletten (intressant upplysning, jag inser det... ;)) och hörde ett evigt pickande på fönstret. Gick och kollade, och där utanför satt en liten fågel och verkade nästintill ha panik över hur han skulle ta sig in? Den vandrade fram och tillbaks på fönsterblecket, sträckte på sig och pickade på rutan.

När jag stannade och pratade med den, så stannade även den upp och tittade på mig med huvudet på sned - än åt ena sidan, än åt andra.

Gick ner för att hämta kameran, men när jag kom upp var fågeln såklart borta.

Fjärilen är dock kvar och svärmar kring mig. Den borde inte ens leva nu, efter de frostnätter som varit - men levande är den, i allra högsta grad.

Känner mig priviligerad idag, trots feber och taggtråd i halsen.
Det här är vackert...

Tyvärr har jag bara mobilen tillhands, och fjärilen kommer inte alls till sin rätt, men ändå:

Undrar vad som skulle hända om man gick ut i skogen idag?

Skulle älgarna låta en rida på dem och vargarna pussa en i ansiktet?

I och för sig inte en helt otäck tanke. *älskar vargar*

Det där med mig och vargar är en historia värd en egen dagbok, som helt klart måste berättas med bilder. Undrar om systeryster har kvar sina, så man kan få norpa några..?