Öhum.

Mitt nya husdjur?

Nejdå, bara beviset på hur tjockt mitt hår är egentligen. ;o)

Fick nog, och tog ett par rejäla tag med urtunningssaxen idag. Även fast jag VET att jag ska vara glad åt mitt tjocka hår, så är det svårt att vara det när det bara blir... stort, tungt och äckligt. Trots att jag periodvis tappat hår i mängd och parti så finns det i överflöd kvar.

På den tiden jag hade kort hår hade jag ett rent helvete.

Fick gå och tunna ur håret var 3-4 vecka (det blev dyrt) för att ens kunna ha en frisyr. Sade alltid åt frisören att "tunna ur så du skäms, och sen tar du det dubbla" - vilket de till slut förstod innebörden i - och gjorde.

Långt hår är enklare. Just nu bara gror det, vilket blir lite trist i längden. Då får man variera på andra sätt istället.

Så... igår blev jag hux flux brunett igen - har varit ganska ljus, med bara mörkt underhår, ganska länge.

Nu var det ju inte meningen att det skulle bli så mörkt som det nu råkade bli i slutänden - men gårdagens första färgning gick helt åt pepparn.

Det var bara att dra ner mössan över den röda/rosa(!)aktiga skallen och åka och köpa ny färg. Sedan sparade jag slingvis av det röda och färgade resten mörkt.

Det var länge sen jag var så mörk som jag är nu, men jag GILLAR ju att vara mörk... till Snuffes stora förtret ;)

Birdie *hårbollarnas drottning?*

Läser dagens Aftonblad på nätet, och bara ÄLSKAR dylika artiklar ;)

Än en gång får jag anledning att säga att jag älskar när folk får vad de förtjänar - och folk med civilkurage. Heja Ulla, go-go-go!