De är lika bra jag börjar med en sån här  och även en sån här  .

Nu vet ni läget, och det är frivilligt att fortsätta läsa.

Igår blev det klart att Snuffes yngsta bara ska bo hos oss varannan helg. Detta på grund av att "Krysset och Snuffe har samarbetssvårigheter, och då är växelvis boende inte möjligt".

VARFÖR ska då automatiskt pappan straffas???

I och med att det i tidigare boutredning framkommit att Krysset inte tillfullo kan tillgodose barnens behov pga sin egen personlighetsstörning, och i och med att det är klarlagt att det är HON som lägger bekymmer på barnens axlar, manipulerar dem... så kan jag definitivt inte förstå beslutet.

Dessutom är det ju Knäckehäxan (Krysset) som vägrat samarbeta. Hon har vägrat samarbetssamtal, hon har vägrat hjälpa till med det hon kan - inte Snuffe...

Han i sin tur reagerar med att nollställa sig.

"Jag skiter i vilket, jag går inte igenom proceduren en gång till, hon får göra som hon vill, nu skiter jag i det här."

Jag känner honom, ser att han far illa, men att han väljer att stänga av sina känslor.

Jag kan inget göra, det är hans val, hans barn. Men jag kan TYCKA.

Som pricken över i:

Det jag grubblat på den senaste tiden är att jag inte är nöjd med min tillvaro hemma (och nu handlar det inte bara om renoveringen).

Jag har givit Snuffe verktygen för att vi ska få ett härligt och gott liv igen, och jag hoppas han använder dem.

Snacka om att man känner sig som en bitch?

I det här läget ska jag ju bara finnas för honom, stötta HONOM...

I nöd och lust gäller ju... även fast vi inte är gifta.