Annelie

30 december 2007 00:22

Ååååh! Vad HÄRLIGT!!! :D

Men vaddå? Har han friat eller vadå, va va?? ;)

Birdie

30 december 2007 00:38

Men halloooo, Annelie, du känner ju HONOM. Fria? Han med ringfobi? Nene ;o)
Fast... det vore ju trevligt, förstås. Kram o natti.

craffe

30 december 2007 01:06

Skönt att det känns bättre! Glad för er skull!

Eleonora

30 december 2007 10:01

Det låter underbart - att vara nykär i det bästa man har!! Klart det håller i sig och vem vet, den allra motsträvigaste man vill kanske känna den trygghet äktenskapet innebär? och kanske friar - om du vill.

Tack för dina alltid så söta ord hos mig. Ha det nu riktigt skönt och fint och kramas mycket!

sajja

30 december 2007 23:09

Man hallååååå!
Har jag missat nåt? Trodde inte det, mtp att jag föjer din blogg med högsta intresse...
VAD SA DU?
Massor kramar Sara.
O du, när jag kommer hem, då är det dags att ses på allvar, bara så du vet ;-)
Jag saknar er alla!!!!
Även att jag vill stanna här för evigt! Och det är sant... Jag mår så bra här, så du fattar inte! ALLA borde få uppleva detta!
Det här är paradiset, iaf nu för tillfället, men det kommer ändra sig vad det lider, många befarar "svart aparthaid". Å då blir det inte kul för nån... Dom svarta är beroende av de vita, och om alla vita försvinner, så försvinner också alla "arbetstillfällen" för dom svarta, tyvärr. Jag bor i ett kompliserat land, mer än man kan ana... Puss!
Ps. Jag är glad att jag har dig Birdie, och din sys... Å "gudson" Men jag vill inte tillbaka till Svedala.... Så är det bara... Ds

Anna

31 december 2007 08:12

Åååå, vilken härlig känsla! :) *varm i hjärtat*

004

31 december 2007 11:22

Vad glad jag blir att läsa detta! Nykär i nyårstider - kan det vara bättre? Det är Du värd efter allt det jobbiga! Hoppas Ni får ett riktigt härligt 2008 tillsammans! Gott Nytt År och många nyårskramar till Dig från mig!

leva

1 januari 2008 04:43

Nämen, grattis!!! Guuu vad underbart!!!
Jag längtar tills jag får vara nykär ;)
har ju ingen alls juuuu...men det funkar...
Stor eloge till din älskling som var lyhörd och gjorde en förändring.

Nu är barnen i Afrika och på ett fantastiskt äventyr i tre veckor och jag sitter här....och luktar på blommorna och saknar ;)

Catten

3 januari 2008 14:36

Det gläder mig nåt oerhört att han kunde och ville möta dig!! DET om något är ju KÄRLEK!!