.......

 Erfarenhet är en förstådd iakttagelse.

Emmanuel Kant

.......

Efter att ha läst Sofies senaste blogg (bl.a. handlar den om när hon och lille sonen rockar loss framför sina fönster, till förbipasserandes stora lycka) fick jag en flashback. Måste nog dela med mig av den, känner jag. ;o)

När jag låg i skilsmässa med exmaken för hundra år sedan, bodde jag en hel del hos min syster inne i stan. Hon bodde då i en lägenhet - allra högst upp - i ett gammalt hus.

Efter en underbart skön dusch en vacker vårmorgon, var jag på strålande humör - stereon var på högsta volym, jag hade riktig show för mig själv där i lägenheten, när jag sjöng med och dansade, med hårtorken som mick.

Till saken hör att jag gjorde allt detta spritt språngande naken, eftersom det ändå inte fanns nån insyn. Dessutom var den där lägenheten oerhört varm när solen låg på. *förklarar mig lite*

Blåste håret, både här och där *s* och rockade som sagt loss ordentligt.

Plötsligt såg jag till min förskräckelse att det stod en person bakom gardinen i lägenheten som låg i 90-graders vinkel från syrrans.

Inte hade jag väl haft en tanke på att någon kunde vara HEMMA mitt på blanka dan, i den enda bebodda lägenheten på samma våningsplan... eller för den delen att det över huvud taget var någon som kunde se?!

Han verkligen GLODDE där bakom sin gardin, den stackars pojkspolingen i övre tonåren. Tror jag det, förresten. En spritt språngande naken tjeja (eller tant, som jag väl var för honom), som flaxade runt.

Vad gjorde jag då?

Jag VINKADE till honom, och så fort som han försvann från gardinen har nog ingen försvunnit förr :)

Sedan pep jag själv iväg, lika röd i ansiktet och nästan lika snabbt som han - dubbelvikt av skratt.

Undrar vem som skämdes mest: han eller jag?