De är lika bra jag börjar med en sån här  och även en sån här  .

Nu vet ni läget, och det är frivilligt att fortsätta läsa.

Igår blev det klart att Snuffes yngsta bara ska bo hos oss varannan helg. Detta på grund av att "Krysset och Snuffe har samarbetssvårigheter, och då är växelvis boende inte möjligt".

VARFÖR ska då automatiskt pappan straffas???

I och med att det i tidigare boutredning framkommit att Krysset inte tillfullo kan tillgodose barnens behov pga sin egen personlighetsstörning, och i och med att det är klarlagt att det är HON som lägger bekymmer på barnens axlar, manipulerar dem... så kan jag definitivt inte förstå beslutet.

Dessutom är det ju Knäckehäxan (Krysset) som vägrat samarbeta. Hon har vägrat samarbetssamtal, hon har vägrat hjälpa till med det hon kan - inte Snuffe...

Han i sin tur reagerar med att nollställa sig.

"Jag skiter i vilket, jag går inte igenom proceduren en gång till, hon får göra som hon vill, nu skiter jag i det här."

Jag känner honom, ser att han far illa, men att han väljer att stänga av sina känslor.

Jag kan inget göra, det är hans val, hans barn. Men jag kan TYCKA.

Som pricken över i:

Det jag grubblat på den senaste tiden är att jag inte är nöjd med min tillvaro hemma (och nu handlar det inte bara om renoveringen).

Jag har givit Snuffe verktygen för att vi ska få ett härligt och gott liv igen, och jag hoppas han använder dem.

Snacka om att man känner sig som en bitch?

I det här läget ska jag ju bara finnas för honom, stötta HONOM...

I nöd och lust gäller ju... även fast vi inte är gifta.

har jag ju berättat om tidigare. Två månader har det hållt i sig nu.

Att två tioåringar kan vara så söta, som min son A och hans flickvän (oxå A) kan vara, det är helt otroligt ;o)

I förra veckan kom flickvän A med en liten jutesäck till Sonen. Den innehöll 14 paket - att öppna ett om dagen, varje dag fram till jul - från den 10:e och framåt. Numrerade var de, och har hittills innehållit bl.a några gosedjur och någon skrivbok.

Sonen har i sin tur köpt jättefina julklappar till sin A, bl.a stora örhängen i "silver". Han glömde att ta bort prislappen innan han slog in, men bestämde sig för att strunta i det, eftersom paketet blev så fint.

Häromdagen hämtade jag Sonen hemma hos A, där de var tillsammans med ytterligare ett gäng från klassen. Samtliga var MYCKET fnittriga när jag kom, och en kille sade:

- A & A har... hihi... idag..!

En tjej fyllde i:

- Ja, och det blev BLÖTT!

Förtjust fnitter, från alla utom Sonen och A, som mest såg ut att vilja sjunka genom jorden. Dock på ett lite stolt sätt. ;o)

Så har han då fått sin första kyss, Sonen... åtminstone som morsan känner till.

Birdie *fick lova att inget säga till storasyster*

  
Husmorstips 1:
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips :
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du  ändå på soffan och äter den. 
 
Husmorstips 2:
För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips :
Köp pulvermos, det håller ett år. 
 
Husmorstips 3:
När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd, använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips:
Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig. 
 
Husmorstips 4:
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis,som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips: 
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Som jag lagar maten, så äter du den - och så vill du ha den. 
 
Husmorstips 5:
Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips:
Selleri? Aldrig hört talas om. 
 
Husmorstips 6:
Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.  

Riktiga kvinnors tips:

På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg, alltså behövs det inte. 
 
Husmorstips 7:
För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och  massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips:
Ta en lime, blanda den med Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande har huvudvärk, men vem bryr sig. 
 
Husmorstips 8:
Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips:
Överblivet vin..?! 

Nåja. Att ta till sig det man vill av - eller bara le åt ;o)

Birdie

*alla tips är bra tips*

Just nu vet jag varken ut eller in (eller upp eller ner heller för den delen).

Ingen annan kan hjälpa mig, jag måste själv komma fram till lösningar.

Det är inget kul... men det märkliga är att jag inte grubblar mig blå, även fast det är ganska allvarliga ting det handlar om.

Visst är det irriterande med folk som säger A men inte B? ;o)

That's me...

Eftersom jag inte hittar någon länk på nätet, skriver jag här av en debattartikel från gårdagens Corre.

Det var bland det bästa jag läst på länge, bland annat pga att jag ju vet att det är stor frustration hos poliserna ute på fältet - de som tvingas utföra åtgärder "för statistikens skull", de som hellre skulle lägga tid/energi på ren brottslighet - och förebyggande av den.

Ta del av min kloka kollegas ord - och tyck gärna till:
.

ÖNSKAS: FUNGERANDE NÄRPOLIS

Rånvågen den senaste tiden beror på att närpolisen aldrig fått chansen att fungera. Det skriver Thomas Agnevik, ordförande för Polisförbundet i Östergötland.

Den senaste tiden har en våg av rån drabbat Östergötland. Särskilt har den drabbat Linköping. Det här är en grov och rå brottslighet, som drabbar helt oskyldiga brottsoffer. Skadorna som dessa, ofta unga, gärningsmän orsakar är stora, inte minst på det mänskliga planet. Som polis har jag funderat mycket på orsakerna. De är naturligtvis flera, men jag vill peka på en viktig faktor. Det är polisens ansvar för den uppkomna situationen.

Jag menar att polisens prioriteringar kan ha bidragit till den brottsutveckling vi ser idag. Då närpolisen infördes introducerades den som en polis som skulle arbeta ute nära människor och på så sätt förebygga och beivra brott. Särskilt betonades vikten av att arbeta med ungdomar för att minska nyrekryteringen till brottslighet. Idag kan man konstatera att den i grunden mycket goda idén istället blev polisens största fiasko i modern tid.

Hur blev det så?

En stark orsak i början var att resurserna till polisen minskades efter införandet av närpolisreformen vilket ledde till att verksamheten aldrig kom igång. Ända sedan starten har närpolisen varit lågprioriterad i Östergötland.

Idag är inte brist på resurser huvudproblemet. Istället är det polismyndighetens syn på närpolisen. Idag sitter närpolisens största fiende i den egna myndighetsledningen. Jag tror jag vet varför.

Polisen har ett stort krav på sig att till staten redovisa vad man gör för de resurser man får. Det kan jag förstå, men det leder till att polisen helst sysslar med sånt som är lätt att mäta. Eftersom brottsförebyggande arbete är svårt att mäta får det stå tillbaka för annan verksamhet. Det har blivit så att det är mer värt att lagföra ett brott än att förhindra det. Då visar sig polismyndigheten duktig hos rikspolisstyrelsen. En duktig myndighet kan få mer resurser.

Visst låter det bra att polisen tillsätter en rångrupp som ska utreda rånen, men det är ett misslyckande att det överhuvudtaget har tillåtits hända. Jag påstår att en väl fungerande närpolis, i samverkan med andra, helt eller i vart fall tidigare, hade kunnat förhindra vågen av rån i Östergötland.

Det är viktigt att polisen har allmänhetens förtroende. En viktig förutsättning för att få det är att införa en fungerande närpolis i länet.

En närpolis som har tid att vara ute bland allmänheten, förebygga brott och förhindra nykrekrytering till missbruk och kriminalitet. En närpolis som har tid att utreda ungdsombrott inom tisramar som lagen föreskriver.

Det borde östgötarna få. Det är de värda. Varför inte i julklapp?

Thomas Agnevik

Barnen åkte med Snuffe idag, själv börjar jag inte jobba förrän 15.

Satte en bröddeg här på morgonen, väntar på att den ska jäsa klart.

Under tiden läser jag tidning och dricker kaffe... vad jag ÄLSKAR såna här morgnar, när jag får mysa och fippla i min egen takt?

Så skulle jag vilja ha det jämt. Mår bäst dagar som denna, trots regn och rusk utanför. (Men var är SNÖN, de tio minusgraderna och solen?!)

Är inte så mycket för "klassiskt" julpynt - porslinstomtar och dylikt kommer inte på tal. Men lite "juligt" vill man ju ändå fixa det.

Har börjat göra jul, men än går det lite på halvfart. Det får inte vara FÖR mycket, FÖR tidigt.

Som exempelvis i butiker, där de stackars expediterna ska gå och lyssna på julsånger i två månader innan jul. STACKARE...

Har förresten fyndat!

I år blir det SVART till jul *s*

Nya dukar och gardiner till köket har det blivit - och totalt kostade det 120 kr, HELT okej. ;o)

Till det röda = fantastiskt, tycker jag. Silvertrådarna i var bara pricken över i.

Synd bara att det inte plåtats med en bra kamera också. Mobilen fick duga. :) Och synd att det runtomkring är byggröra, så att inte ALLT känns hundra. Men, men... man får njuta och vara glad av det lilla.

För övrigt gick elvispen sönder när jag satte degen. Degkrokarna slutade plötsligt snurra mitt i baket. Hur bra är DET mitt i julbaken, och när man äntligen fått energin att göra något? *s*

Tur jag har en reservvisp på vinden. Nu gäller det bara att hitta den i nån av alla tio tusen kartonger däruppe.

Birdie *myser*

Idag ska jag till "taddläkarn" - jo, det heter så i min värld just nu.

Ogillar det å det grövsta, vilket förmodligen syns när jag öppnar munnen (nä, tänderna är hela och fina, har inte haft många hål i mitt liv... men de är sneda, bissingarna). 

Idag ska jag i och för sig bara putsa och göra rent & fint, och jag VET ju att det är jätteskönt när det är gjort. Men ändå?

VARFÖR ogillar jag tandläkaren som jag gör?

Jag vet faktiskt inte - tycker bara man är så utsatt i den där stolen. Det är mycket som gör (mer eller mindre) ont, bl.a den nedrans kalluften de blåser med för att få det torrt. Det ilar. Det är dyrt.

Även en opsykologisk tandsköterska när jag var liten kan ha bidragit till min ovilja till tandläkare.

Hon sade "ojojoj, den DÄR tanden blir inte rolig när den ska dras" - och detta sade hon till Birdie, då kanske 12-13 år, som just fått en visdomstand som delvis växte upp UNDER tanden framför (även den på sniskan, alltså *ler*).

Mycket riktigt. Det blev ett helvete när jag väl drog den - nu är det tre år sen. Var sjukskriven på grund av värk i tre veckor efteråt, och då snackar vi VÄRK - inte ens de starkaste tabletterna hjälpte. Sen dess har jag inte varit hos tandläkaren - förrän nu.

Att följa med barnen är inte heller kul, och säkert inte särskilt bra för dem att ha med mig heller, som nästan börjar tjuta när det ser för burdust ut (när de drog en tand på dottern slungades hennes huvud hit och dit, det knakade och... nää...) :(

Dagens besök känns inte direkt roligare när man tänker på att man dessutom har svårt att "addas" och behöver harkla sig/snörvla hela tiden. 

Nån som vill gå i mitt ställe? ;)

Birdie *still having a cold, kan man skylla på det och slippa, tro?* 

Pipparkakor, 2003 års konstverk. ;o)

Med hopp om en riktigt skön 1:a Advent.

Kram, Birdie