1 st lycklig E (som jag inte får visa ansiktet på), med 1 st härlig Judy.

Vi hämtar henne i mitten av februari :)

på morgnarna har helt klart sina fördelar.

Ilska över (nästan) bortdrullade sladdar hinner till exempel lägga sig *ler*.

Man kan inte bli annat än lugn när det ser ut så här efter vägen:

Sverige är fantastiskt. Åtminstone i bra väder. ;o)

Birdie

*blir nästan religiös*

Är det bara jag som (i mitt eget hem) vill kunna gå in i ett mörkt rum, och där bara sträcka ut handen - och veta precis vad jag får tag i?

Vill aldrig någonsin behöva leta efter varesig det ena eller det andra - jag vill veta var saker och ting finns. Saker ska inte lämnas kors och tvärs, bara för att det råkade vara där de användes sist.

Sladdar och kablar ska inte ligga och drälla på golvet, papper och tidningar läggs i EN hög (möjligtvis, om man inte slänger det direkt) som sedan inte lämnas synlig.

Brödet ska alltid stå på sin plats i skafferiet, mjölken och yoghurten på sin hylla i kylskåpet - och min motorvärmarsladd ska då INTE plötsligt ligga under all annan bråte i garaget, istället för att hänga där den ska. *morrar*

Ni anar inte hur olika jag & min man är ibland...

***You Act Like You Are 26 Years Old***

You are a twentysomething at heart. You feel like an adult, and you're optimistic about life. You feel excited about what's to come... love, work and new experiences. You're still figuring out your place in the world and how you want your life to shape up. The world is full of possibilities, and you can't wait to explore many of them.

What Age Do You Act?

http://www.blogthings.com/whatagequiz/

 .

Jag VISSTE det. Jag HAR fyllt 26 år 12 gånger vid det här laget.

Förklaringen till mina uteblivna ålderskriser, månne? ;)

Birdie

Jag har inte följt "Stjärnorna på Slottet", men inatt när jag lade mig satte jag på TV:n och fick se en repris(?) på det sista programmet för säsongen.

Alltså... jag blir rent MÖRKRÄDD när jag ser Britt Ekland nu för tiden?

Hon har ju opererat sönder sig totalt - kan inte ens röra munnen ordentligt, och ögonen ler inte längre när hon (försöker) le?

Mer än EN nerv och muskel verkar ha förstörts under knivens egg.

Faktum är att hon liknade Whacko Jacko litegrann, och det är ju enbart sjukt och tragiskt... risken är ju stor att det är så man kommer att minnas henne också.

Vad är det för fel med att åldras med behag... med värdighet? Det, om nåt, är ju vackert?

Om Britt nu funderar på ytterligare en "skönhetsoperation" (efter det 50-tal hon visst redan gjort), hoppas jag att planen för den är att försöka att någotsånär återställa det som faktiskt är förstört.

Nejdu.

Även om jag hade råd, skulle jag inte lägga mig frivilligt på det där gröna operationsbordet, mina hängbröst är MINA hängbröst, mina rynkor är MINA rynkor. Det är ju det som gör att jag är jag?

Det finns tillfällen då jag klart förstår de som väljer operation - men Britt hade då ingen anledning i mitt tycke. Hon var så OTROLIGT vacker - förr.

Birdie *ordlös, men ändå inte*

Dottern E är välbehållen och hemma, efter att ha tjuvåkt buss - på MITT initiativ.

Jag flinar lite inombords, känner mig extremt nöjd - det kan de HA, de knöliga, tramsiga människorna på bussbolaget.

De KUNDE fått betalt, om de bara varit lite tillmötesgående.

Nu har det kört ihop sig.

Tjuriga busschaufförer som vägrar ställa upp har sällan legat högt på min tycka-om-lista.

Fick åka hem från jobbet i förmiddags, då sonens fröken ringde och bad mig hämta honom (han är sjuk och mår skrutt).

Tänkte, att dottern (E) kan ju ta bussen hem, det fixar sig ju alltid. Skolan bjussar ju på busskort. Men... klart det finns ett MEN...

Problemet är bara att vi ju pendlar drygt 3 mil enkel resa, och att vi råkar bo 7 km utanför kommungränsen. Jag brukar planera mitt jobb så att det passar barnens skoltider - oftast kan de åka med mig både till och från skolan.

Av praktiska skäl (bl.a. tidigare skolgång) är barnen är skrivna hos sin far, som bor i samma kommun som skolan, vilket innebär att busskortet bara gäller i just DEN kommunen. (Hade de varit skrivna här, i grannkommunen, hade busskortet gällt i båda kommunerna *skrattar uppgivet*)

Redan då det uppdagades, erbjöd jag mig - storstilat - att betala mellanskillnaden, så E kunde få ett länsbusskort istället, och då kunna åka på samma busskort hit hem också (hon bor ju ändå här varannan vecka) - men icke. Det gick INTE.

Ett separat extra busskort införskaffades - som de får med sig när vi vet att det är buss som gäller hem.

Så... idag har E har inte detta extra busskort med sig, inte heller några kontanter. Hon har "bara" sitt vanliga busskort - det här var ju liksom inte planerat.

Jag ringde och frågade bussbolaget om jag kan betala när jag hämtar E vid busshållplatsen, alt. om de kan vara lite hyggliga och låta henne åka med ändå. Icke sa nicke - "regler är regler, det ska betalas innan färd".

Jag kan inte åka 6 mil t.o.r för att hämta henne - inte när A är såpass krasslig som han är.

Ska en mamma behöva uppmana sin dotter att "tjuvåka" på bussen??? Uppenbarligen.

"Stämpla in och sitt sen kvar även när kommungränsen passeras, hoppas att ingen kommer på dig"?

Det vi riskerar är 400 spänn i vite?

Det rör sig om 7 km?!

Ska det behöva vara så här?

Birdie

har varit innehållsrik.

Bland annat har vi varit och kollat på Judy (hästen), firat svärfar som fyller år - och idag har vi varit på världens sötaste barndop.

Har varit utan internet tills nyss, så det får bli mer bloggande om helgen i morgon (kanske) - för nu vill Birdie säga "over å ut" för idag. Natti!

Birdie *pömsig*

PS. Eleonora - jag kan inte längre kommentera din blogg - har drullat bort mitt lösenord?! Läser ändå, bara så du vet - och sänder en extra kram åt ditt håll. :o) DS.