Idag kunde det gått illa i stallet.

Jag trodde - ärligt - att Judy höll på att dö... och såhär i efterhand inser jag att det faktiskt kunde ha gått precis så illa också.

Ska försöka dra storyn så kort jag kan:

Efter mockning och fixning traskade jag ut till Judy där i hagen, tänkte passa på att ge henne lite mumsig lunch.

Det blev en hink bestående av hästmüsli och två morötter, delade i småbitar - vissa rätt kraftiga, dock - plus lite hösilage, såklart.

(Hon är så mysig, det märks att hon känner igen oss nu... hon gnäggar när man kommer, hon går emot en när man kommer in i hagen... *ler*. Däremot är hon lite mobbad av de andra hästarna i hagen - hon är extremt låg i rang. Det gör lite ont i hjärtat).

Hur som haver så stod vi och filosoferade, "pratade lite", medan hon mumsade och åt ur hinken jag höll i famnen... men rätt som det var så började hon hysteriskt sträcka på halsen, hosta och frusta och verkade få panik - nåt satt fast i halsen på henne, hon fick inte luft som hon skulle.

Snacka om att man känner sig maktlös?!

Hon vägrade dricka, hon vägrade i princip allting - och när tio minuter gått hade jag (minst sagt) panik jag med... såg framför mig hur hon skulle falla död ner framför ögonen på mig, särskilt när det hon försökte hosta upp kom ut ur näsborrarna istället för munnen... :o(

Funderade i det läget på hur man lättast och snabbast skulle kunna få tag på en veterinär (funkar 112)?

Efter ungefär en kvart lossnade det uppenbarligen, för Judy blev plötsligt sig själv och började beta gräs... en lättnadens suck...

Jag insåg, att det måste ha varit en morotsbit som satt sig på tvären, så jag gick in till maten jag tidigare blandat till kvällsmat åt henne, och började dela morötterna i mikrobitar. Jag hade ingen kniv, och morötter är hårda.... och är de redan korta och tjocka är det lögn i helvete att försöka dela dem med handkraft.

Jag fick helt sonika fiska upp de kraftiga bitarna ur geggamojan (bestående av vatten, betfor & müsli) och BET av dem innan jag lade ner dem i foderhinken igen. Här tar vi inga risker...

Kan upplysa om att varken betfor eller müsli smakar särskilt gott.

Och där fick jag, för att jag skrattade åt Titti i Rix MorronZoo, som fick äta hundmat i morse. ;o)

Nåväl. Dramatiskt värre, men det gick ju bra, tack och lov.

Avslutar med några bilder på E & Judy - som vanligt med halvtaskig kvalitet pga att jag aldrig kommer ihåg att ta med nåt annat än mobilen...

//
Kram, Birdie

PS. Det här inlägget kom som ett brev på posten, eller hur, Sus? ;o) DS.

 

Leva

25 februari 2008 22:21

Inte kul alls,förstår att det var läskigt att se stackars Judy sätta i halsen :(
Vad som däremot är kul ;D är synen av dig letandes efter morotsbitar i geggan för att sedan bita itu dom måste ha varit obetalbar *skrattar gott*
Judy är en mycket vacker flicka bytheway, så också hennes ryttare...okej...hennes mattuggerska också *fniss* Kraaaaaaaaaaaam

http://leva.bloggagratis.se

 

Marianne

26 februari 2008 05:59

Så hemskt! Vilken tur att allt gick bra. Har aldrig hört talas om att hästar sätter i halsen, men det är klart att de också kan göra det.

http://nyaaventyr.bloggagratis.se

 

Mona

26 februari 2008 08:44

Fy och usch vad hemskt det måste ha varit. Jag vet hur det känns när ens käraste djur inte mår bra. Jag minns hur det var när Lurvina hade kolik och bara föll ihop. Då var jag säker på att hon dog. Tack och lov gick det bra. Och längre ner i ditt inlägg fick jag mig ett gott skratt. Jag såg dig framför mig hur du mumsade i dig av den "goa" hästmaten. Hoppas allt går bra med hästen. Hälsa alla kram.

http://www.mockfj.bloggagratis.se

 

Tati

26 februari 2008 10:11

Tycker du att kanin-pellets är mer smaskens? ;)

 

sus

26 februari 2008 12:49

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, den hästen har den snällaste blick jag sett på en häst! Kanske därför hon blir lite mobbad?? *sus tänker och nickar i samförstånd med sig själv*

Men nästa gång får du väl ta med dig ett vanligt hederligt rivjärn! Sedan kan du ju blogga med dina kvarvarande fingerstumpar om hur det var att riva morötter till en häst!
Eller... varför inte en matberedare!
Ser rubriken i Afonbladet:
Hästägare serverar rivna morötter.
och under en bild på stackars Birdie som sliter som ett djur (!) med morötterna!
*sus krattar stort och ser fram emot detta uppslag!*
Men skämt åsido, en läskig historia som tur var slutade lyckligt!

...och vad gör man inte för sina pysslingar?
Kramen!!

http://sefyrin.bloggagratis.se

 

Fröken Underbar

13 mars 2008 10:13

Åh vad fin hon är - vilken rödbrun vacker färg!

Vilken rysare det där med att sätta i halsen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hemma igen ;) Hänvisar återigen till min ordinarie blogg.   Birdie *surfar vidare* ...

12 år senare: Tabarca är inte MYSIGT längre :-( En jättebesvikelse. Superexploaterat, dyrt o rentav förstört. Vår oas finns inte mer... den lilla söta stranden med den primitiva baren 'is no more' - istället finns en 300-meters grusplaya med mängder ...

Idag är det lite mer vågor, till barnens stora förtjusning :-D Härligt härligt, men farligt, farligt..! ...

Dagens glädjebesked: MsGarbo har fått en liten kille! :-) Grattis från oss här nere. Idag har vi gjort ungefär nada, bara njutit av sånt bilden visar. Fotomodellen på bilden är dock en okänd, ofrivillig, sådan. Nu väntar fotboll, Sverige-Ryssland! ...

Livet på en pinne - kvällsutsikt från vår altan. Gaspacho o grillat, plus sangria nu ikväll = funkar ;-) Vädret? Tja, 31 grader i skuggan gör att man är glad att havet är skapligt nära - även om det inte är SÅ strandnära som det stod i husannonsen.....