Marianne

25 mars 2008 13:47

Det har jag tyckt i en 20-30 år ungefär. Så det vore på tiden. Men sedan har jag ingen aning om maxgränser osv.

Mona

25 mars 2008 15:02

Jag håller med! Alla andra bidrag har ju normer så varför inte barnbidrag?

sus nickar

25 mars 2008 15:10

Vi är nog rätt lika! Håller med till 100%om barnbidraget. Och eftersom nu staten "sparar" pengar genom att inte behöva betala ut till alla så tycker jag att de som har det sämst ska få ökat barnbidrag istället.
kramen!

Karin Berg

26 mars 2008 09:54

Jag tycker såklart inte samma sak eftersom barnbidraget inte är ett bidrag för föräldrar. Det är till för barnen. barnbidraget är inte heller ett bidrag i den mening att det tex sammanräknas med socialbidraget. Det betyder att om det blir behovsprövat så får inte en låginkomstagare mer utan det är större risk att barnbidraget försvinner och blir tex en del av socialbidraget. Idag får tex en ensamstående mamma över 3000:- i månaden om hon har tre barn.
Och om man inte har behov av ett barnbisdrag så finns det möjligheter att avsäga sig det om man vill. Själva så har vi ju inga behov så våra pengar går direkt till barnen (dagisavgift och kläder) Jag ska skriva mer på min blogg om det, när jag har tid idag. Kram!

Birdie

26 mars 2008 10:13

Karin, du har helt rätt i att det är ett bidrag till BARNEN.
Däremot, om du ser krasst på det, så är det ju idag så att vissa barn får dessa pengar rakt in på sparkontot, medan andra barn knappt får veckopeng. Bättre att de som behöver får, än att alla ska få. Den låginkomsttagande mamman du skriver om, lär ju fortsätta få bidraget precis som förut (med detta förslags utseende).
Ska slänga mig över din blogg lite senare - jobbar, jobbar och jobbar - gluttar in när jag har luckor :)
Ang. socialbidrag, så har jag lite åsikter om det också... en kvinna i min närhet exempelvis lever ju på sådant - hon bara klagar över dåligt med pengar, men totalvägrar försöka förbättra sin situation. Hon röker (kostar massa slantar), hon har just nu tre hundar, två katter och två kaniner (kostar också slantar), pratar vitt och brett om att skaffa häst(!), hon totalvägrar att försöka jobba... blir tokig och tycker inte HON ska ha några slantar alls (nåja, ta den kommentaren med en nypa salt) - däremot får hennes BARN såklart inte bli lidande - men det blir de. Mamma har ju inte pengar till det DE behöver, pga att hon inte försöker... det ´är snett på många ställen, och behöver ses över helt och hållet. Kram (gluttar in till dig sen)!

Tati

26 mars 2008 12:15

Intressant med alla åsikter. Jag tycker också att det ska behovsprövas - så klart. Bidrag som bidrag. Man kan inte bara betala ut och tro att det blir rätt. Och att avsäga sig ett bidrag? Är nån så dum så de tackar nej till nåt som är gratis (så när som på skattepengar)? Jag skulle bli utan med "gränsen" och jag är självklart glad att jag får barnbidraget till Lilleman. Men jag tycker ÄNDÅ att det ska behovsprövas. Kan ju faktiskt få folk att tänka om ang barnaskaffandet också. En del måste förstå att det handlar om ANSVAR rakt av. Cirkeln sluts med en vilja om att göra rätt för sig...

Karin berg

26 mars 2008 16:39

Jag har skrivit i min blogg nu =) och länkat till dig så att de kan få läsa lite andra åsikter än mina.

Nettan

31 mars 2008 15:44

Här är till och med en sosse som tycker det ska behovsprövas ;)