Den senaste tiden har det pipit oavbrutet i mobiltelefonen, om övertid på jobbet pga sjukdom. Så var det då min tur - SÅKLART, trodde nån verkligen jag skulle klara mig? *muttra*

Ligger här, med bärbara i knät, har sovit en stund efter att ha proppat i mig tabletter (som inte hjälper nämnvärt) - har fortfarande huvudvärk, feber och hostar nog snart sönder lungorna. Huden/musklerna ömmar och jag vill inte alls vara jag just nu. Att skjutsa barnen till skolan var en pärs, så jag är Snuffe evig tacksam som tar svängen förbi och hämtar upp sonen sen - dottern tar ju bussen hem.

När jag har 37,8 i temp, som nu i morse, så tycker folk att jag är gnällig ("det där är ju ingen feber"). Men till saken hör att jag normalt sett har en temp på 35,8 på morgonen, vilket gör att mina 37,8 blir detsamma som vad 39 grader är för andra.
Redan när tempen börjar närma sig 37 känner jag mig ordentligt krasslig.

Det var länge sen jag var så däckad som jag är nu. Ska lägga undan datorn och slumra lite till - tills jag vaknar och svettas, eller fryser, nästa gång vill säga.

Ynk.