Jahaja. Två till i familjen ligger nu med samma symptom som jag.

E är mest irriterad för att hon inte kan rida, men Snuffe accepterar snällt och ligger i soffan och kollar Moto-GP.

A har fått emigrera till sin pappa, än är han ju frisk. Håll tummarna för att han klarar sig.

4 dygn med +39 i feber - need I say more?

Svimfärdig  och matt så snart jag försöker resa mig. Orkar inte ens läsa. Behöver jag säga mer? Verkar vara flunsan som hälsar på....

Tack för alla krya-på-dig-hälsningar - SNART är jag säker på G igen. Hoppas ni mår bra. Kramkram från sjuksängen.

Den senaste tiden har det pipit oavbrutet i mobiltelefonen, om övertid på jobbet pga sjukdom. Så var det då min tur - SÅKLART, trodde nån verkligen jag skulle klara mig? *muttra*

Ligger här, med bärbara i knät, har sovit en stund efter att ha proppat i mig tabletter (som inte hjälper nämnvärt) - har fortfarande huvudvärk, feber och hostar nog snart sönder lungorna. Huden/musklerna ömmar och jag vill inte alls vara jag just nu. Att skjutsa barnen till skolan var en pärs, så jag är Snuffe evig tacksam som tar svängen förbi och hämtar upp sonen sen - dottern tar ju bussen hem.

När jag har 37,8 i temp, som nu i morse, så tycker folk att jag är gnällig ("det där är ju ingen feber"). Men till saken hör att jag normalt sett har en temp på 35,8 på morgonen, vilket gör att mina 37,8 blir detsamma som vad 39 grader är för andra.
Redan när tempen börjar närma sig 37 känner jag mig ordentligt krasslig.

Det var länge sen jag var så däckad som jag är nu. Ska lägga undan datorn och slumra lite till - tills jag vaknar och svettas, eller fryser, nästa gång vill säga.

Ynk.

Skulle göra en delikat måltid bestående av Gnocchi och god sås.

Inte för att det har nån betydelse egentligen, men gnocchi - my ass ;o)

Nedrans lågprisfabrikat (men mumma blev det ändå)! ;o)

Tom hade bjudit hem sin mor på middag.

Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt stor och ståtlig.

Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar, så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar. Men Tom förnekade det hela, och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom:
"Har du sett den vackra soppsleven i silver? Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon tagit den"?

Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail ändå:

"Kära mor, jag säger inte att du 'tog' eller 'inte tog' soppsleven men det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på middag. Hälsningar Tom".

Några dagar senare fick han svar från sin mor:
"Kära Tom, jag säger inte att du 'ligger' eller 'inte ligger' med Per, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan. Hälsingar Mor".

Fem kirurger sitter och diskuterar vilka patienter som är de bästa att ha på operationsbordet.

Den förste kirurgen säger: 'Jag vill helst ha revisorer på mitt operationsbord, för när man öppnar dom är allting numrerat.'

Kirurg nummer två svarar: 'Visst men du skulle pröva elektriker, allting i dem är färgkodat.'

Den tredje kirurgen säger då: 'För min del tycker jag att bibliotekarier är bäst, hos dem är allting i bokstavsordning.'

Fjärde kirurgen tycker till:  'Nä, det bästa som finns är byggnadsarbetare'. De killarna förstår det blir lite grejor över och dom är vana vid att jobbet tar längre tid än avtalat.

Men den femte kirurgen fick dem alla att tystna med följande tanke: 'Ni har fel allihop. De som är lättast att operera är politiker. De har inte mage till nåt, saknar stake, har inget hjärta, ingen hjärna och saknar fullständigt ryggrad. Dessutom finns det ingen som märker någon skillnad om jag låter huvet och arslet byta plats. 

Birdie *elak idag* 

(Det hela är för övrigt snott av en mailkompis). 

Glömde ju tala om "resultatet" av mitt mixtrande med håret häromdagen.

Som VANLIGT tog det dåligt med blekmedlet, så blond är jag då inte. *s*

Däremot har jag ljusbrunröda slingor i mitt fortfarande väldigt mörka hår, vilket inte blev så tokigt (även om det kanske blev liiiite för mycket i luggen och liiiite för lite på andra ställen).

Nåväl. Man kan inte få allt.

Fortsätter projekt förvandling om några dagar.

Hade mitt hår varit som andras hår, hade det varit söndertrasat och trist av all påfrestning det får utstå - men så är icke fallet.

Det värsta det fått utstå hittills är för några år sedan, då jag var mörkhårig (mörkrödbrun) länge och fick för mig att PRONTO bli blond igen.

Detta antagligen för att jag klippt av mitt långa hår vrålkort, och ångrade mig... då måste man ju förändra något som går att förändra...

Sagt och gjort. Birdie köpte blekmedel och "hällde i". Blev pippigult, på snudd till orange. Tjutfärdig sprang jag och köpte mer blekning och körde samma procedur en gång till. Mindre orange, men fortfarande illgult.

TVÅ färgningar senare (först ett försök med extra ljus askblond, för att mildra det gula - fortfarande för gult, och därefter ett försök med extra ljus pärlemorblond, som faktiskt tog bort det gula) så var jag klar - och nöjd. Sånär som på frisyren, förstås. *s*

Att inte håret ramlar av såna gånger? Eller åtminstone blir glanslöst, torrt och trist?

Inte mitt. Men jag hade nog tur den gången, och törs INTE upprepa den proceduren - och håret är numer nån halvmeter längre än "då", vilket säkert gör det skörare.

Birdie *inte lika modig längre, kan det bero på åldern?*

Har fått ett mail här på jobbet, med rubriken

"Arbetsledarsvaromål"

Var tvungen att läsa ordet tre gånger innan jag insåg vad det stod. Men jag kanske är korkad (och såhär i efterhand är det solklart, även om formuleringen är något annorlunda...).

MÅSTE man skriva så onödigt konstiga ord, bara för att man jobbar inom en myndighet?