Dottern E är välbehållen och hemma, efter att ha tjuvåkt buss - på MITT initiativ.

Jag flinar lite inombords, känner mig extremt nöjd - det kan de HA, de knöliga, tramsiga människorna på bussbolaget.

De KUNDE fått betalt, om de bara varit lite tillmötesgående.

Nu har det kört ihop sig.

Tjuriga busschaufförer som vägrar ställa upp har sällan legat högt på min tycka-om-lista.

Fick åka hem från jobbet i förmiddags, då sonens fröken ringde och bad mig hämta honom (han är sjuk och mår skrutt).

Tänkte, att dottern (E) kan ju ta bussen hem, det fixar sig ju alltid. Skolan bjussar ju på busskort. Men... klart det finns ett MEN...

Problemet är bara att vi ju pendlar drygt 3 mil enkel resa, och att vi råkar bo 7 km utanför kommungränsen. Jag brukar planera mitt jobb så att det passar barnens skoltider - oftast kan de åka med mig både till och från skolan.

Av praktiska skäl (bl.a. tidigare skolgång) är barnen är skrivna hos sin far, som bor i samma kommun som skolan, vilket innebär att busskortet bara gäller i just DEN kommunen. (Hade de varit skrivna här, i grannkommunen, hade busskortet gällt i båda kommunerna *skrattar uppgivet*)

Redan då det uppdagades, erbjöd jag mig - storstilat - att betala mellanskillnaden, så E kunde få ett länsbusskort istället, och då kunna åka på samma busskort hit hem också (hon bor ju ändå här varannan vecka) - men icke. Det gick INTE.

Ett separat extra busskort införskaffades - som de får med sig när vi vet att det är buss som gäller hem.

Så... idag har E har inte detta extra busskort med sig, inte heller några kontanter. Hon har "bara" sitt vanliga busskort - det här var ju liksom inte planerat.

Jag ringde och frågade bussbolaget om jag kan betala när jag hämtar E vid busshållplatsen, alt. om de kan vara lite hyggliga och låta henne åka med ändå. Icke sa nicke - "regler är regler, det ska betalas innan färd".

Jag kan inte åka 6 mil t.o.r för att hämta henne - inte när A är såpass krasslig som han är.

Ska en mamma behöva uppmana sin dotter att "tjuvåka" på bussen??? Uppenbarligen.

"Stämpla in och sitt sen kvar även när kommungränsen passeras, hoppas att ingen kommer på dig"?

Det vi riskerar är 400 spänn i vite?

Det rör sig om 7 km?!

Ska det behöva vara så här?

Birdie

har varit innehållsrik.

Bland annat har vi varit och kollat på Judy (hästen), firat svärfar som fyller år - och idag har vi varit på världens sötaste barndop.

Har varit utan internet tills nyss, så det får bli mer bloggande om helgen i morgon (kanske) - för nu vill Birdie säga "over å ut" för idag. Natti!

Birdie *pömsig*

PS. Eleonora - jag kan inte längre kommentera din blogg - har drullat bort mitt lösenord?! Läser ändå, bara så du vet - och sänder en extra kram åt ditt håll. :o) DS.

Sådärja. Efter lite grubblande är jag klar.

Blev häromdagen utmanad av Nettan, och sedan även av Petra.

Här är reglerna:

Länka till den som utmanat dig.

Berätta 7 sanningar om dig själv.

Berätta 7 lögner om dig själv

Utmana 4 personer i slutet av ditt inlägg.

Lämna ett meddelande till dom fyra du utmanar.

7 sanningar om mig själv:

• En varg har slickat mitt ansikte rent. Efter det tvättade jag inte ansiktet på två dagar (har aldrig känt mig så ren).
• Jag har alltid velat ha en tatuering, men varit för feg för att göra en.
• Jag är äventyrslysten, och bangar sällan.
• Jag tycker att händiga karlar är sexiga karlar.
• Jag har medvetet valt bort "energitjuvar" ur min umgängeskrets, dvs de som tar, men aldrig ger.
• Jag har färgat/blekt mitt hår så länge att jag inte vet min egentliga hårfärg.
• Jag jobbar som mest effektivt då det är stressigt.

7 lögner om mig själv:

• Jag tycker synd om folk som får vad de förtjänar, och är inte alls skadeglad. Skäms för att jag känner så gör jag också.
• Mitt humör och mina känslor styr mig inte alls.
• Jag trivs med lite lagom oreda och "lite skit i hörnen".
• Jag masserar på 50%, precis som tanken var då jag utbildade mig
• Jag avskyr chips.
• Väckarklockan är min bäste vän och gör mig alltid lycklig.
• Jag erkänner aldrig mina misstag.
  
   

Jag utmanar Anna,  Leva, Mona och Sus.

Mitt meddelande till er är rätt och slätt "kram, och förlåt mig" ;o) 

Carolina Klüft + Gollum (Smeagol)

Ni har säkert sett den förut, och den är SÅ elak, men jag kunde inte låta bli

(knyter an till Nettans senaste blogg) ;o)

För ev. nytillkomna läsare får jag nämna att jag jobbar på polisens kommunikationscentral.

Bland annat dirigerar vi radiooperatörer bilarna till de olika jobben, tar samtalen från SOS och allmänheten och försöker självklart se till att alla får den hjälp de behöver. Inte alltid helt enkelt pga att vi ofta tvingas prioritera stenhårt, men vi försöker.

Då det är viktigt att vi har samma tänk som patrullerna ute på fältet, får vi då och då åka med ute ett pass - och igår var det min tur.

Det var LÄNGE sen sist, på grund av rådande personalsituation, men på nåt vänster fick vi ihop det till sist. ;o)

Jag ÄLSKAR det. Känner att det egentligen är där jag skulle vilja vara (ute på fältet alltså) - men nu är man väl för gammal för att sadla om. Jag skulle ju vara 40+ när jag var klar - och som f.d utbränd är utgångsläget inte det bästa kanske. "Hey, här är jag, nyutbildad, men kan/får inte jobba nätter - det får nån annan göra"...

Vi fick åka på ett dödsfall - ett oväntat sådant, i hemmet.

Personligen har jag bara sett döda under ordnade former förut, och jag visste väl inte hur jag skulle reagera - men vet ni, jag tyckte mest bara det var intressant?!

Detta TROTS att det var rörigt, blodigt och en kropp som var illa sargad efter ett fall, och som hade legat några dagar - det luktade definitivt inte hallon...

Mannen ifråga var verkligen en stilig man i livet, det här gjorde honom inte rättvisa...

Det konstiga är att jag tyckte det var värre att se fotona vi tog, än vad det var just där och då?

Att underrätta de anhöriga var jobbigt, men kollegan var SÅ bra, och löste uppgiften på ett underbart fint sätt... men måtte man aldrig behöva få ett sådant besök som de anhöriga till den här mannen fick. :o(

Och... må han vila i frid.

Några andra ärenden hann vi också med, och det var RIKTIGT kul att få ett IRL-ansikte på en av våra ärkebusar, som jag tidigare bara sett på bild och läst om. Han var mindre än jag trodde (kroppsligt), men ungefär som jag trodde till sättet. Döm om patrullens förvåning, när jag kunde hans personnummer utantill? *s*

Miljöskadad? Moi? ;o)

Snälla nye Rikspolischefen:

Kan du inte se till att personalsituationen förbättras, så att såna här pass går att planera in på regelbunden basis?  

Det är så nyttigt, faktiskt nästintill NÖDVÄNDIGT - det är både vi och patrullerna överens om - liksom att de bör sitta med uppe hos oss något pass.

Vet man hur de jobbar på plats och hur de tänker, är det så mycket lättare att göra ett bra jobb. Ett hum har man ju - om det mesta, eller åtminstone om en hel del - men har man själv varit med om den sortens ärende man skickar patrullen på, får man ändå en helt annan förståelse.

Birdie

Till er som INTE hamnat i Facebookträsket, blir väl den här bloggen rena gallimattiasen - bara att hoppa över om man så behagar ;o)

Brev till mina vänner på Facebook (även utlagd på - hör och häpna - Facebook):

..............................................

Vet inte om det är jag som är inne i en "tråkperiod" eller vad det är, men jag har ledsnat lite på allt "trams" som skickas runt på Facebook.

Jag tackar nej
till 75% av alla requests jag får - ingen får ta det personligt, men jag ser verkligen inte vitsen med att ha en vampyrarmé, ninjas, vattenkrig eller en trädgård... här, på NÄTET?!
Ogillar kedjebrevsliknande grejor (vidarebefordrar aldrig någonsin liknande, hur sött/trevligt det än är - detsamma gäller för övrigt vanlig mail oxå, kedjebrev slängs direkt).

Lagom är bäst.

Jag älskar däremot
skojiga/bra saker på FunWall:en, YouTubeklipp, musik, Quiz, True or False, lite horn och lite jävulskap, humor, och personliga frågor/utmaningar/tester. Sådant som visar lite vem man är, som säger lite om personen ifråga...
Vad jag älskar allra mest är att prata med ER, kära vänner.

Är så himla glad att jag via Facebook på ett enkelt sätt kan hålla kontakt med (har återfått kontakten med) många av er, som jag annars aldrig/sällan träffar eller pratar med.

Har nu tagit bort mängder av sådant jag anser vara trams. Kommer att vara restriktiv med vad jag vidarebefordrar - requests hit och requests dit, liksom?
Som en kompis sade tidigare: "Vi har alla trams på vårt Facebook, vi har bara olika sorters trams". Smaken är som baken. :o)

Återigen: lagom är bäst.
Kalla mig tjurskalle om ni vill - ibland ÄR jag en sådan ;o)

Älskar er, det gör jag i alla fall. Bara så ni vet.
Puss. <3

............................

Ibland är det bättre att säga ifrån innan det gått för långt.

Ärlighet varar längst? ;)

Nu ska jag rensa i min kompislista också. Det känns svårare. Men... meningen är väl inte att ha en så LÅNG lista som möjligt, utan en som innehåller just VÄNNER? Det finns de på min lista, som jag inte bytt ett ord med sedan de hamnade på den. What's the point?

Nu har TVÅ av mina vänner uppenbarligen bestämt sig för att sluta blogga :o(

Kommer att sakna era inlägg, och hoppas ni återkommer...

FÅR man protestera när någon väljer att sluta blogga, så gör jag det här och nu. ;o)

Jag hoppas allt löser sig, för er båda. Vet ju att ni har det lite tufft.

Kraaaaaaaam!

Birdie