Verba volant, scripta manent.

Ord flyger sin kos, vad som är skrivet förbliver.

Den största anledningen till att jag lackade ur förut (är fortfarande precis lika jävla arg) är att personen som yppat detta tidigare sagt till mig att jag är "beundransvärd som står ut", eftersom hon själv "knappt skulle stå ut 5 minuter ens" om hon hade det som jag.

Är inte det falskt, så vet inte jag - och det var inte sådan JAG trodde hon var - det är väl det som gör så himla ont, antar jag.

Hon har gnällt rätt bra själv då hon haft det jobbigt - och med all rätt (det har varit jättesynd om henne) - och man MÅSTE få ur sig skiten, och jag har alltid/kommer alltid gärna att lyssna - även om jag tyvärr inte kan göra mycket åt situationen.

Nu tycker du kanske att jag själv gör likadant, när jag inte säger detta rakt ut till människan ifråga - men det här är mitt sätt att spara min energi.
Uppenbarligen läses ju min blogg av henne, så jag får sagt vad jag vill (här och nu) utan att behöva riskera att bli än mer förbannad (vilket jag garanterat skulle bli vid en MSN-konversation/telefon/öga-för-öga-diskussion).

Hennes kommentar var nog aldrig ämnad för mina öron.

Just nu ligger hon på minus och bör hålla sig på sin kant.

Skönt att få DET sagt.

är bland det värsta jag vet, eftersom jag tycker folk kan säga saker till en rakt upp i ansiktet istället.

Oftast är det tjejer som inte "vågar" vara ärliga, utan pratar bakom ryggen - konstigt att det ska vara så? Falskt och fegt, är vad det är. Och vad jag tycker om sådant står klart och tydligt i min presentation.

Jag är visst en riktig gnällkärring har jag hört.

Min blogg ska vara en enda lång gnällhistoria, i princip.

Får jag då fråga: var fan ska jag ösa ur mig all skit, om inte här?!

Jag är tyvärr(?) sån att jag gärna skriver när jag mår dåligt - det är mitt sätt att bearbeta och gå vidare. Tycker du att jag ältar: skit i att läsa då?

Att jag är trött på att bo i byggröra är långt ifrån en nyhet. Det måttet var rågat redan för flera år sedan - och ibland står det mig upp i halsen (som ni vet). Det går i vågor, och att jag fortfarande bor kvar beror på min kärlek till Snuffe.

Att jag stundtals är jävligt less på Kryss etc, känns skönt att få ösa ur sig här. Är jag trött och less måste jag få ur mig det.

När jag är sprudlande lycklig (vilket jag faktiskt är mestadels) har jag sällan något behov av att skriva.

DET ÄR VALFRITT ATT LÄSA.

Jag hoppas berörd(a) person(er) ger fan i min blogg fortsättningsvis - eller tänker efter hurdana de själva är. Det kan löna sig att sopa rent framför sin egen dörr innan man klagar på andras. Ett andra alternativ till ovan är ju att skriva rent ut att "nu är du jobbig, Birdie".

Jag tänker nämligen fortsätta skriva när JAG känner för det - inte för att roa andra.

/Birdie *både arg och ledsen*

och installerade i nya stallet och hagen, och allt har gått kanon.

Vilken HÄST?! Kolugn och trygg i sig själv, otroligt social, och fann sig direkt tillrätta i allt det nya. Nya polarna i stallet accepterade henne i princip omedelbums, efter något enstaka tjyvnyp.

Än så länge inte ett endaste litet problem (peppar, peppar).
Inte ens färden innebar några bekymmer, eftersom Judy glatt promenerade in i transporten och stod lugnt och stilla hela vägen (men gnäggade efter godis varje gång vi stannade *s*) - men inte minst på grund av att pappelappen körde den, trots sitt flunsaliknande tillstånd - TACK!

En bild från hämtningen uppe i Södermanland:

"Jag VET att jag är söt".

(gäller egentligen även E i gula jackan där bakom) ;)

Nu ska jag iväg och köpa ny sadeltvål och lite annat smått och gott - efterson en hel hink med bra-ha-saker blev kvar däruppe. Lätt att glömma lite, då vi ändå fick med oss en hel bil full med pryttlar.

/

Birdie *nöjd, fast fortfarande smårisig = ignoreras*

Med kaffet i handen småsurfar jag hit och dit.

Landar på Liza Marklunds krönika om den svenska skolan:

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1040792/liza-marklund-ingen-svensk-skola-for-mina-barn

Åh, vad hon är bra!!!

Min dotter valde själv bort sin kommunala svenska skola pga dålig diciplin och miljö, hon sökte sig själv till en tuffare skola med hårdare regler/krav (och ett typ av betygsystem): Internationella Engelska skolan.

När hon gjorde valet var hon ELVA ÅR, då hade hon tröttnat fullständigt på pratiga, stökiga klasser där ingen lyssnade på läraren.

Ni ska veta att hennes gamla skola ändå har bra rykte härikring. Hurdan är då en problemskola?

Ska inte svenska barn kunna gå i - och trivas i - svenska skolor?

Birdie

Inatt har han då inte varit hos mig i alla fall, vår käre John.

Tror inte jag sovit en minut ens, även om jag vilat.

Idag ska vi hämta Judy - och jag tycker inte jag legat och funderat eller grubblat inatt, men antagligen har jag väl det.

Planeringen är att min pappa ska köra transporten, och att jag & E "sköter resten".

Stackars pappsen är jätterisig (flunsa?), och har inte stått på benen på två dagar. Vi ska höras av idag på morgonen och se hur läget är. Faktum är att jag själv känner mig febrig och är "öm i huden" idag, men det är bara att bita ihop.

Vi kan inte vänta med att hämta Judy, eftersom hon inte har sin plats kvar i gamla stallet fr.o.m i morgon.

Alltså... jag kan köra transporten, no problemas - grejen är att jag gör det så sällan att jag känner mig osäker (och tänker då främst på den yttepyttelilla gårdsplanen jag ska backa och vända på). Med en häst i, känns det lite... tja, farligt? Om nåt går snett, kan det bli kostsamt.

Whish me luck.

Birdie

Nu är huset färdigstädat.
Det luktar rent och är så mycket ordning det nu KAN bli i denna röra, som ska föreställa mitt hem.

Ni anar inte hur mycket jag längtar tills det är klart?

Nåväl. Nu luktar här bara Ajax och nybryggt kaffe, och det är dammfritt.

Ska ta itu med ett par bloggar till, innan jag fortsätter med pysslet med djuren. Det där lät visst som en uppoffring, inser jag, och så är ju inte fallet. ;o)

Jag njuter faktiskt - av både bloggar och djur.

Apropå djur: än ser man inte det söta kanske, i våra små bebisar - men man ser faktiskt skillnaden på dem, vilka som kommer att bli mörkare och vilka som kommer att bli ljusare... mamma Guldhjärta är ju svart/vit och pappa Godisgrisen är beige/guldfärgad/vit - kan bli hur häftigt som helst.

Nu är de ca 3 cm långa.

Ursäkta den dåliga kvalitén, men jag vill inte störa dem med blixt - än ;o)

Ooooj!

Inser att jag har lite att göra. Vissa vänner, som jag normalt sett följer dagligen, har hunnit skriva 89(!) bloggar sen jag senast läste (den 1 februari, inser jag)?!! Då jag kände att det var väldigt många, roade jag mig med att räkna dem. Vad du skriiiiiver, vännen. ;o)

Inser att jag lär ta det där i etapper, om mitt "ska bara" inte ska bli hela dagen *s*

Nu MÅSTE jag faktiskt logga ur här, sätta på lite musik och sätta fart.

Sådetså! Ska bara läsa fem av bloggarna först. Fem.

Leva: I'll be back!

Birdie