Idag är det exakt 13 år sedan fotot ovan togs, det är 13 år sedan jag blev mamma första gången.

En liten 50-centimeters pingla på 3.540 g kom till världen kl. 20:05 den 28 januari 1995, nästan tre veckor för tidigt. Mer än välkommen, och oerhört efterlängtad var hon - av många, men förstås främst av mig och hennes fina pappa.

De knubbiga benen är nu ett minne blott - numer är min förstfödda närmare 160 cm lång, smal och med början till lite kurvor... och jag FÖRSTÅR inte vart tiden tagit vägen? Det går så fort att det nästan är otäckt.

Älskar dig så innerligt, E - grattis & puss, tonåringen min!

Idag har jag sagt något jag kanske får ångra. Vi får väl se. Mer om det längre ner, vi börjar från början istället ;o)

Är precis hemkommen, efter ytterligare ett kvällspass på jobbet. Tidigare i helgen har vi knappt hunnit andas mellan ärendena, men idag var det lugnare. Kort och gott: varje lönehelg verkar det som att folk ballar ur fullständigt... "där alkoholen går in, går vettet ut".

Med risk för att ni snart tröttnar på mig, måste jag lägga ut bilder från promenaden i förmiddags... sånt här kan inte ens vinterhataren Sus tycka är otäckt? ;)

Judys blivande hemmahage - och Snuffe ;)

Uppe vid kyrkan, hemmavid.

Efter promenaden satte vi oss ute, bakom garaget, på varsin solstol och drack kaffe, innan jag fick rusa iväg för att inte komma för sent till jobbet.

VET ni vad jag ska göra? Trodde knappt mina öron när jag hörde mig själv säga det till Snuffe idag:

Jag ska serva min bil - själv! Fick ett ryck, och kom på att SÅ jäkla omöjligt kan det ju inte vara att greja det, ens för lilla moi?

Nå, det lär ju ske med Snuffes hjälp, han har lovat att vara handledare, och fixa inköpslista åt mig: jag ska ju ha ny olja, nytt luft- och oljefilter m.m

På tisdag ska jag shoppa.

"Lycka till", säger jag bara - främst till honom ;o)

Är knappast nån mönsterelev vad gäller att förstå mig på tekniska pryttlar.

Jag hoppas bara vi inte blir ALLTFÖR osams under mekstunden som komma skall...

  <<---- Snuffe vs Birdie

Inatt har hela världen förändrats.

Jobbade till 23, kom hem, gick så småningom och lade mig, och vaknade till en hel annan värld.

Det gråa, blåsiga, trista var borta.

Det är plötsligt strålande sol, några minusgrader och massor av SNÖ!

Vad jag saknat denna vara? Är man uppvuxen i "fjällen" så är man.

Tänk vad lite det krävs för att man ska bli lyrisk? ;)

Nu ska jag och Snuffe ut på promenix, innan jag åter börjar jobba 15. Synd man sov bort halva dagen bara.

Birdie *sol i hjärta...*

1 st lycklig E (som jag inte får visa ansiktet på), med 1 st härlig Judy.

Vi hämtar henne i mitten av februari :)

på morgnarna har helt klart sina fördelar.

Ilska över (nästan) bortdrullade sladdar hinner till exempel lägga sig *ler*.

Man kan inte bli annat än lugn när det ser ut så här efter vägen:

Sverige är fantastiskt. Åtminstone i bra väder. ;o)

Birdie

*blir nästan religiös*

Är det bara jag som (i mitt eget hem) vill kunna gå in i ett mörkt rum, och där bara sträcka ut handen - och veta precis vad jag får tag i?

Vill aldrig någonsin behöva leta efter varesig det ena eller det andra - jag vill veta var saker och ting finns. Saker ska inte lämnas kors och tvärs, bara för att det råkade vara där de användes sist.

Sladdar och kablar ska inte ligga och drälla på golvet, papper och tidningar läggs i EN hög (möjligtvis, om man inte slänger det direkt) som sedan inte lämnas synlig.

Brödet ska alltid stå på sin plats i skafferiet, mjölken och yoghurten på sin hylla i kylskåpet - och min motorvärmarsladd ska då INTE plötsligt ligga under all annan bråte i garaget, istället för att hänga där den ska. *morrar*

Ni anar inte hur olika jag & min man är ibland...

***You Act Like You Are 26 Years Old***

You are a twentysomething at heart. You feel like an adult, and you're optimistic about life. You feel excited about what's to come... love, work and new experiences. You're still figuring out your place in the world and how you want your life to shape up. The world is full of possibilities, and you can't wait to explore many of them.

What Age Do You Act?

http://www.blogthings.com/whatagequiz/

 .

Jag VISSTE det. Jag HAR fyllt 26 år 12 gånger vid det här laget.

Förklaringen till mina uteblivna ålderskriser, månne? ;)

Birdie

Jag har inte följt "Stjärnorna på Slottet", men inatt när jag lade mig satte jag på TV:n och fick se en repris(?) på det sista programmet för säsongen.

Alltså... jag blir rent MÖRKRÄDD när jag ser Britt Ekland nu för tiden?

Hon har ju opererat sönder sig totalt - kan inte ens röra munnen ordentligt, och ögonen ler inte längre när hon (försöker) le?

Mer än EN nerv och muskel verkar ha förstörts under knivens egg.

Faktum är att hon liknade Whacko Jacko litegrann, och det är ju enbart sjukt och tragiskt... risken är ju stor att det är så man kommer att minnas henne också.

Vad är det för fel med att åldras med behag... med värdighet? Det, om nåt, är ju vackert?

Om Britt nu funderar på ytterligare en "skönhetsoperation" (efter det 50-tal hon visst redan gjort), hoppas jag att planen för den är att försöka att någotsånär återställa det som faktiskt är förstört.

Nejdu.

Även om jag hade råd, skulle jag inte lägga mig frivilligt på det där gröna operationsbordet, mina hängbröst är MINA hängbröst, mina rynkor är MINA rynkor. Det är ju det som gör att jag är jag?

Det finns tillfällen då jag klart förstår de som väljer operation - men Britt hade då ingen anledning i mitt tycke. Hon var så OTROLIGT vacker - förr.

Birdie *ordlös, men ändå inte*