Till er som INTE hamnat i Facebookträsket, blir väl den här bloggen rena gallimattiasen - bara att hoppa över om man så behagar ;o)

Brev till mina vänner på Facebook (även utlagd på - hör och häpna - Facebook):

..............................................

Vet inte om det är jag som är inne i en "tråkperiod" eller vad det är, men jag har ledsnat lite på allt "trams" som skickas runt på Facebook.

Jag tackar nej
till 75% av alla requests jag får - ingen får ta det personligt, men jag ser verkligen inte vitsen med att ha en vampyrarmé, ninjas, vattenkrig eller en trädgård... här, på NÄTET?!
Ogillar kedjebrevsliknande grejor (vidarebefordrar aldrig någonsin liknande, hur sött/trevligt det än är - detsamma gäller för övrigt vanlig mail oxå, kedjebrev slängs direkt).

Lagom är bäst.

Jag älskar däremot
skojiga/bra saker på FunWall:en, YouTubeklipp, musik, Quiz, True or False, lite horn och lite jävulskap, humor, och personliga frågor/utmaningar/tester. Sådant som visar lite vem man är, som säger lite om personen ifråga...
Vad jag älskar allra mest är att prata med ER, kära vänner.

Är så himla glad att jag via Facebook på ett enkelt sätt kan hålla kontakt med (har återfått kontakten med) många av er, som jag annars aldrig/sällan träffar eller pratar med.

Har nu tagit bort mängder av sådant jag anser vara trams. Kommer att vara restriktiv med vad jag vidarebefordrar - requests hit och requests dit, liksom?
Som en kompis sade tidigare: "Vi har alla trams på vårt Facebook, vi har bara olika sorters trams". Smaken är som baken. :o)

Återigen: lagom är bäst.
Kalla mig tjurskalle om ni vill - ibland ÄR jag en sådan ;o)

Älskar er, det gör jag i alla fall. Bara så ni vet.
Puss. <3

............................

Ibland är det bättre att säga ifrån innan det gått för långt.

Ärlighet varar längst? ;)

Nu ska jag rensa i min kompislista också. Det känns svårare. Men... meningen är väl inte att ha en så LÅNG lista som möjligt, utan en som innehåller just VÄNNER? Det finns de på min lista, som jag inte bytt ett ord med sedan de hamnade på den. What's the point?

Nu har TVÅ av mina vänner uppenbarligen bestämt sig för att sluta blogga :o(

Kommer att sakna era inlägg, och hoppas ni återkommer...

FÅR man protestera när någon väljer att sluta blogga, så gör jag det här och nu. ;o)

Jag hoppas allt löser sig, för er båda. Vet ju att ni har det lite tufft.

Kraaaaaaaam!

Birdie

Musik är, och har alltid varit, viktigt för mig.

Musik ska bestå av tunggung, ha tyngd, tryck eller otroligt vackra harmonier... på något sätt vara SPECIELLT. Låtar som låter likadant som hundra andra låtar är inte kul, även om de per automatik blir såna man skrålar med till - med glädje.

Är i princip allätare, så länge det inte är slätstruket trams. Inte heller får det vara ompabompamusik, dvs sådant som på sin höjd kan passa på ölfestivalen i München ("låten" jag länkade till ovan hade Snuffe och en kompis till honom dille på att reta mig med för något år sedan, då de visste hur illa jag mådde av den)... eller jazz där man bara spelar skalor upp och ner i ett extremt stressande tempo... *ryyyyyyser*

Nå. Åter till det jag tycker är BRA.

Botaniserar på YouTube, och dedikerar den här låten till Sofie. Gruppen Jellyfish kom på tal då hon bloggade om INXS för några veckor sedan - hon hade aldrig hört dem (Jellyfish, alltså), såvitt hon visste.

Tyvärr hittade jag bara en dålig liveinspelning - men VÄRLDENS BÄSTA både låt och text... handlar om en förtvivlad pappa, som slarvat bort tiden med sin son, inte funnits där/varit tillhands.

"THE MAN I USED TO BE" - JELLYFISH

I hope you remember me
I was your daddy once
Wearing a sailor cap and dirty nails
to you I'm just a picture on your mother's mantlepiece
who chose to fight the good fight in time to fail

into battle...

I save every moment I've reached out and almost touched you
but they all fade away must be a bad memory

Birdie *funderar på att skapa en renodlad, fristående, musikblogg*

För övrigt kan ni ju hålla tummarna för att den här damen snart är vår...  ;o)

För min personliga del har det varit på tok för lite hästar i livet senaste året. Livet har varit lite tomt.

Pållen ovan är nästan 25 cm lägre i mankhöjd än vad hästen jag bruka/r/de rida är, och är i första hand tänkt åt dottern E.

Judy heter hon, och är ett Arabiskt Fullblod på 147 i manken - en välutbildad dam (både i hopp och dressyr), dock lite het (vilket E älskar - hellre det än att hästen är för slö).

Tjejen som har henne idag väger 10 kg mer än mig, och är lika lång som jag, vilket innebär att även JAG kan hoppa upp och ta mig en tur när jag känner för det (även fast jag, ärligt talat, är en "stor-häst-människa"). ;o)

Hoppas det här går i lås - allt beror på om ägaren kan tänka sig låta henne flytta 25 mil söderut... som sagt, håll tummarna!

Birdie *i väntans tider*

Fick visst tillbaks utmaningen av Leva - denna gång med bokstaven X och Y.

Det GÖR inget, för jag kom faktiskt på artister på båda bokstäverna - och faktiskt låtar jag gillar också ;o)

X (och nu borde jag få nån form av pris?):

"Två av oss" med X-models

Y (forfarande en favorit):

"Don't go" med Yazoo

Och nu, kära Leva, får du Z av mig :) Vassego *s*

Led Zeppelin räknas inte, eftersom det de facto börjar på L...

(Andra, som ev. kan komma på nåt, är givetvis oxå välkomna att hänga på).

Kramkram, och good luck :)

Blev utmanad av Petra, och en utmaning måste man ju anta - eller hur? ;o)

Utmaningen går ut på att jag ska välja en artist på bokstaven V, och min favoritlåt med just den artisten. Den JAG lämnar över utmaningen till får nästkommande bokstav i alfabetet att ta sig an.

Nu har jag funderat länge och väl, och det enda jag kom på, som varit en favorit (på det ljuva 80-talet) var VIVA, med låten "Somekind of Wonderful". Har alltid älskat blues, rock & tunggung - älskar att stå och häcka/rocka loss på ett liveställe där de kör covers, exempelvis.

Så. Nu lämnar jag utmaningen vidare. Bokstaven W är det som gäller, och de jag utmanar är Sajja, Leva, Eleonora, Sofie och Mona.

Ni i er tur får lämna bokstaven X(?!) vidare till nästkommande - om ni inte ger "dispans" såklart, och istället låter era medmänniskor välja en artist på bokstaven Y (det hade JAG gjort) ;o)

Tyvärr kan jag inte hitta VIVA:s version av låten (vilken är ÄNNU bättre än den nedan), men håll tillgodo: "Somekind of Wonderful"

Jag lever lyxliv just nu, på många sätt.

Även om jag älskar mitt jobb, var ledigheten jag har nu väldigt efterlängtad och välbehövlig.

Är ledig en HEL vecka, nu när barnen har jullov. Vi har inget särskilt inplanerat, utan tar dagen som den kommer. En liten tanke finns väl att åka uppåt Dalarna en sväng, åka slalom åtminstone nån dag... och hälsa på Mona med familj på vägen, såklart :o)

Idag har dottern, E, varit i stallet, och jag och sonen, A, har varit ute i snön och busat, gosat med kaninerna, skottat lite - plus tvättat hans minicross, som han och Snuffe ska serva ikväll. Grabbigt. Byta olja, filter och sånt.

E har dessutom börjat laga maten här hemma.

Vi har blivit bjudna på underbara pannbiffar (mitt/min mammas recept - klart det blir gott ;o)), jordens godaste köttfärssås, fiskbakelser och tortellini i ostsås... jag har säkert glömt något, men allt har varit supergott - och det är helt UNDERBART att bara behöva sätta sig till bords.
Inte så illa att en (väldigt snart) 13-årig tjej BER att få fixa käk?! Allt jag behöver göra är att finnas tillhands. Bäst att passa på så länge det håller i sig :o)

Snuffe fortsätter att vara underbar.

Nu, när vi alla varit aktiva och duktiga idag, ska vi lägga oss i soffan, dra filten över oss och börja se på Planet Earth-samlingen på DVD - det ser jag fram emot. E är Pandasäljare sedan några år, och i senaste katalogen fanns samlingen med.

Så här står det på baksidan:

"Under elva avsnitt får vi föolja Planet Earth:s 71 fotografer genom 62 olika länder från Nepals mäktiga berg till Amazonas frodiga grönska, från Saharas skulpterade sanddyner till polsernas gristrande isar. Serien ger entt nhisnande perspektiv över mångfalden och skönheten på vår planet. Med teknikens hjälp får vi även följa evolutionen under flera tusen år i olika miljöer och komma dit ingen kamera kan nå - ner i ett vulkanutbrott och ända in i jordens innersta kärna.

Planet Earth är den mest ambitiösa och påkostade dokumentärserie som någonsin producerats av BBC".

Birdie *kramar & önskar God fortsättning på 2008*

Önskar dig ett gott slut på det här året

och ett

Nyårsskål & en stor kram

..

Birdie