Att jag å det grövsta ogillar att bli väckt tror jag de flesta förstått vid det här laget?

Vid 07:30 ringde det i min mobil. Såklart! Jag skulle ju ha sovmorgon!!! *muttra*

Börjar inte förrän 15 idag, och kom inte isäng förrän närmare två inatt (jobbade och var uppe i varv när jag kom hem).

Jag slet till mig luren och, istället för att svara normalt, hävde jag ilsket ur mig:

"Men snälla du, det är andra gången på raken som jag ska ha sovmorgon och som jag blir väckt?!?!"

Stackars exmaken var i andra änden av telefonen. 

Det tog en stund, men sen insåg jag vad jag sagt, att jag var vaken och faktiskt pratade i telefon. Blev med ens klarvaken.

Bad med svansen mellan benen hundra gånger om ursäkt åt min då skrattande kära exmake, och vet nu till och med vad vi pratade om. *ler*

Och han har ju helt rätt inställning: har man på mobilen får man vara beredd på samtal - så resonerar jag ju själv.

Och hur ska folk kunna veta om jag jobbar eller inte, oregelbundna tider som jag har? Jag är en fantastisk människa. Så trevlig jag är..?

Birdie *ett par koppar kaffe senare*

That's me :)

Den lilla familjen är redan hemma, alla mår toppen - och jag är kär...

Vi åkte på en snabbvisit nu ikväll, man var ju inte lite nyfiken ;)

Neo var bara 14 timmar ung när moster fick hålla honom första gången,och GISSA om glädjetårarna sprutade?

Mina barn tyckte att lille Neo var det sötaste de sett - men tyckte att morsan var lite larvig som började gråta när hon fick se den lille.

Men glädjetårar över att min älskade syster äntligen fått bli mamma - till en så bedårande liten tingest dessutom, och tillsammans med mannen hon älskar - kan jag väl få fälla?

Hoppas den lilla nya familjen får sova gott inatt.

Även om allt gått smidigt har de ju ett tufft dygn bakom sig. I morgon kanske en styck stolt nybliven storebror dyker upp (han är hos sin mamma just nu). Lillebror är en kopia av honom, vill jag lova! Såååå söt...

// Birdie *lyckorusig*

PS. Tycker inte ni oxå att Syster själv borde börja blogga? DS.

Välkommen till världen, älskade, söta och efterlängtade lille Neo

(4.020g, 54 lång, född kl 04:02 i morse).

Och grattis Systeryster & Co - älskar er (vi ses ikväll)!

// MOSTER Birdie *något splittrad, på jobbet*

Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så.

Alf Henriksson

Lite självinsikt har jag ju ändå. Blev riktigt full i skratt när jag läste det där nu ikväll, med tanke på min ilska i morse.

Det påminner dessutom grymt mycket om Älsklings SMS i förmiddags, då jag skällt klart på honom: "Puuuss - så upprörd över värdsliga ting? Tänk på alla svältande barn istället ;)"

åt jag sju sortes kakor med Tjockissyster & hennes sambo igår eftermiddag då de kom på besök - det var gott och som vanligt himla mysigt.

Vi får väl se om den fina(nåja) presenten hon fick med sig hem hjälper förlossningsarbetet att komma igång. *s*

Den lär inte skada, i alla fall.

Sedan GOLFADE jag, för första gången på sisådär fyra år - DET var kul!!!

Att nybörjar-Sajja var minst lika bra som jag säger väl en del iofs.

Och då menar jag såklart att hon har en jäkla talang för det där. ;o)

Det är lustigt att nåt man är så dålig på kan vara så kul ändå?

Nu är det sjätte gången jag skriver om den här bloggen, vilket även gjort att jag ändrade rubriken från Småirriterad till Irriterad. Har hållt på sen åtta, och sakta skriver jag inte.

Är hänvisad till en bärbar Windowsdator idag, och plötsligt har min text bara försvunnit?! Sånt händer aldrig i Linux... *håller med Sambon*

(Nu trycker jag ctrl+A och ctrl+C ofta, så behöver jag inte skriva om så mycket nästa gång i alla fall. *morra*)

Idag hade jag tänkt ha en skön sovmorgon, eftersom jag gått upp 05:30 i en veckas tid då jag haft barnen - och idag börjar jag inte jobba förrän 15.

Men... det där med sovmorgon sket sig, kan man lugnt säga.

För det första ringde väckarklockan i barnrummet intill kl 05:30. Barnen är hos sin pappa sedan igår eftermiddag.

För det andra ramlade småpengar ner på golvet och väckte mig igen när Sambon gick upp vid 06:15. Kyssen jag fick då gottgjorde det misstaget ;)

Men för det tredje ringde hans andra väckarklocka klockan 08:00 - när han redan varit hemifrån i 1,5 timme?!

Varför är det bara jag som noga aktar mig för att inte väcka andra, när jag ska upp tidigt men inte de? Varför visar jag hänsyn över huvud taget? Varför ställer jag upp, gör mig till och fixar och donar?

Varför städade jag hela huset grundligt igår, det är så rent det bara kan bli i byggröran? Varför dukade jag fint, varför fixade jag mat (bara-att-värma) till Sambon som kom hem sent efter en hojtur, när köksbänken nu ser ut som ett bombnedslag?

Där står en ölburk (full med äckliga bananflugor), gårdagens tallrik/bestick/glas/kaffekopp. Det hade väl bara varit att ställa ner i diskmaskinen, som jag (som vanligt) också plockade ur igår?

På bänken ligger även lite annat smått och gott, som en uppfläkt tidning, ett reklamblad och även handduken (vårt ständiga diskussionsämne - varför hänger han inte upp den på kroken istället för att hänga den över en stolsrygg eller lägga den på bänken)?

Så trött jag blir på sånt här?

Birdie, kort och gott

Har städat idag. Det är min enda lediga dag på... ja, evigheter. Det var tvunget.

Sitter nu och väntar på systeryster med sambo (och fikabrödet ;)), och lyssnar på gammal Ozzy; Shot in the Dark, Bark at the Moon, Mr Crowley och annat härligt. Minns nostalgiskt '87 på Råsunda, då man stod med svartfärgat hår med stor, spretig lugg, nyinköpt svart "Monsters Of Rock"-t-shirt, blå kajal och mascara så det räckte och blev över -  och diggade honom live. *s* Det var tider, det.

Pratade länge med en kompis per telefon idag, och samtalet innehöll sånt som gör ont och gnager i en - hennes systerdotter på 6,5 år har, som det verkar, blivit utsatt för sexuella övergrepp av en 16-åring... :o(

Nästan samtidigt har andra tragiska saker hänt inom hennes familj - vissa blir då drabbade av allt?! *tänker på er!!!!*

Kan man kalla en 16-åring för pedofil? Finns det något värre än såna?!

NORMALT är det då inte att bli sexuellt upphetsad av ett litet barn, ens om man knappt är vuxen själv. (Och jodå, jag inser att även HAN förmodligen är ett offer av något slag, att det förmodligen är synd om pojkstackarn också...)

Jag känner likadant för de som gör sånt här mot barn (eller människor öht) som jag gör för killen som misshandlade syrran för ett par år sedan: jag önskar dem (ärligt) six feet under.

"A shot in the dark" vore lämplig åtgärd mot dylika. :(

Man får inte säga så, men man får KÄNNA så - det är fullständigt normalt, berättade en vän och kollega till mig då när syrran råkade illa ut och jag faktiskt blev livrädd över det hat jag kände gentemot gärningsmannen.

Men att därifrån gå till handgripligheter är en annan sak.

Men det vete sjutton om jag inte skulle göra det om det gällde mitt eget barn... *slår bort tanken, den är för hemsk för att ens tänka*

Jag kan nu kommentera mitt senaste blogginlägg, men inte det NÄST senaste? Minst sagt märkligt...

Av den anledningen kommer kommentarerna till Falskt alarm här istället:

<3 Till Mona:
Det VET du att jag gör. Du är ju som en extra syster för mig, och du känner ju mig - glada nyheter SKRIKER jag ut :) Hörs ikväll? Kram!

<3 Till Eleonora:
Lycka är ordet... och det sägs ju att det är lika roligt att bli farmor/mormor som att åf barn själv. Tycker nog det känns extremt stort att bli MOSTER också, måste jag ju säga ;) Såg bilden på din lilla goding: så näpen, gudomlig och underbar! Kram!

<3 Till Den havande själv:
Älskar dig, systeryster, och du vet att jag oxå längtar efter MIN bebis *retas* - vi ses i eftermiddag (om ni inte föder barn förstås?) ;)

Birdie *fattar noll ang kommentarsproblemen*